Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 oktober 1850, sida 2

Insändt. Med icke obetydelig förvåning har man uti 12:te och sista håftet af stats-rådet Wingård Minnen, låst ett af honom der intagit bref från friherre C. G. Fleetwood; och sen herr statsrådet tillerkånt dettas innehåll ett fullståndig approbatur, år det icke ensamt brefskrifvare utan åfven ossentliggöraren som benåget f ursåkta att de lindrigast sagt mindre granlag uttryck som der föreföllo, nödga en man hvilken båda herrarne noga kånna, att icke låta dem oanmårkte qvarstå och ståmpla såso villvillige förtalare de personer i Wermlan som under den svåra hungersnöden der, våren 1831, icke kunde gilla dåvarande lands håfdinge Wingårds passiva betraktande af dem svåraste hungersnöd som kanske i mannaminne ösvergätt den provinsen. Tjugo år åro förslutna sedan den tiden, och man hade sannerligen trott, att den försoning (så kan den med skål kallas) som genom stats-rådet Wingårds i sanning försonliga sinne, och hvaruti ingen kan förneka honom en vacker sida, kunnat ega rum emellan honom och den ell de personer som voro med honom i den frå