Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 oktober 1850, sida 2

allt, ty den utgår icke nationen .. Hår i dag på oppositionens deputerade, våra chefer och våra ledare, de anbefalla ropet: lefve kartan! hvilket för dem betyder lefve friheten; de förbjuda ropet: lefve kejsaren! hvilket tydligen tillkånnagifver en herrskare. — Således, — sade Rutal ånnu en gång, — förneken J kejsaredömets sköna tid? Raoulx årnade just svara, då en annan carbonaro lifligt fattade ordet. Denne carbonaro hade hittills setat afsides på en stor sten. Det var en man af omkring 36 års ålder, med hårda, årrfulla drag, högrest och klådd i bondklåder. Han kallade sig Lambert och var jordbrukare i Saint-Pierre, ehuru uttrycket i hans ansigte och språk, hans stållning, hela hans sått, som bar en prågel af stolthet och beslutsamhet, borde kunnat ingifva den tanken, att han lefvat i andra omståndigheter. Men ingen af bråderne kånde hans förflutna lif, ej engång Raoulx, ehuru de voro förtroliga vånner. Denne person var sjelf en hemlighet i skötet af detta hemliga sållskap. — Ja, — sade han med en imponerande och kraftfull ståmma, resande sig upp i hela sin långd, — ja, kejsaredömets och krigets tid var ingen skön tid... Ära åt den soldat, som följer eröfrarens fanor i dessa bistra lekar, utan