Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 oktober 1850, sida 2

— Aftonbladet innehåller en långre artikel under rubrik: -idktagelser vid kolerans besök i Posen år 1848, och i denna såges beståmdt, ratt spårrningar af hela länder eller enstaka orter varit helt och hållit overksamma, och alldees icke låta utföra sig, samt att man följaktligen under den sednaste epidemien i Posen alldeles icke vidtog några trafiken hämmande åtgärder. I Christiania synes koleran icke få synnerlig fart. Intill den 23 dennes hade inalles endast 65 personer insjuknat, och 41 dött. — Barometern innehåller en insånd artikel, hvaruti den s. k. onämnde illa medfares sör sitt köpslageri med adeliga sullmakter. Nekas kan väl ej heller, att den adelsman skall vara bra lumpen, som såljer sin fullmakt sör en spottstyfver, och den icke stort båttre, som vill köpa röster, för att vinna sina åndamål. Vi yttrade uti en uppsats förliden vecka, att om ståder och andra kommuner vilja afspårra sig, med anledning af kolerasjukdomen, höra de ha skyldighet, ja, böra de orilkorligen ålåggas att hvar för sig inråtta karantåner, och att de icke aga någon laglig rått att förhindra hvarken resandes fortkomst eller att vågra dem behöfligt natthårberge. Hårom såger nu JöÖnköpingsbladet: att Handelstidningen vål har moraliskt rått-, men såtter på sått och vis ifräga, huru komunerna lagligen kunna tillförbindas att hålla karantäån. För att göra tydligt att de ståder som asvisa folk, och icke gifva dem något tillsälle till uppehåll, handla alldeles emot författningarne, behöfva vi blott hånvisa till förordningen af den 22 Sept. 1834, hvari det stadgas ibland annat: -att åt vågfarande från smittade eller misstånkta orter icke må på gåstgifvaregårdar förvågras härberge, förplågning eller den vård, som åstadkommas kan, hvilket allt i verk slälligheten vål må af tjenliga försigtighetsmått beledsagas, men denna verkstallighet dock icke under sådan förevändning uteblifra. För detta åndamål skola de ståder, som vilja resande från sig afhålla, utse, inrålla och under behörig uppsigt stålla dertill tjenliga hus.: Huru och på hvad sått dessa föreskrifter efterlefvas, år nogsamt bekant, och för att bestyrka att resande icke behandlas som svenskar eller medlemmar af samma stat, utan snart sagt såsom fiender, hånvisa vi till ett på ett annat stålle i tidningen intaget utdrag af ett bref. Det år verkligen förunderligt att icke regeringen eller lånsstyrelserna tråda emellan och göra slut på det barbari och de olagligheter som numera dagligen föråfvas. Når fattiga proletårer begå lagbrott, då dröjer icke straffet, men når kommuner göra det, då ser man genom fingrarne. Skulle det kanske vara farligt att hålla kommunerna i schack? eller legaliseras handlingarne derigenom att de utöfvas i stort och med en oförsynthet som om hvarken rått eller sanning numera funnes till? — Då vi gerna önska tro att regeringen vill göra slut på den oefterråttelighet som nu råder i afseende på komunikationerna, och undanrödja det stora och råttvisa missnöje som öfverallt existerar, men då vi tillika inse att man ej vågar taga steget ut, och förbjuda alla spårrningar, inskrånka vi oss till det hopp, att åtminstone ett tydligt påbud för de samhållen som vilja spårra sig, att ovillkorligt hålla karantårer, skall emanera. vi veta visserligen att det blifvit modernt att ignorera pressens vinkar; men må man skilja det upprigtigt och årligt menade ifrån det obefogade klandret, må man besinna att förqvåfvandet af all rörelse åfven för de styrande kan komma ganska surt efter. — Sistl. natt omkring kl. 12 alarmerades stadens innevånare ånyo af brandsignaler. Eld hade utbrutit å vinden till ett mindre envåningshus vid Sillgatan, tillhörigt hr kopparslagaremåstaren C. E. Lillja. Allt brånnbart af huset förtärdes af elden, så att endast nedrökade murar nu qvarstå. Hr Lillja, hvilken BA — — —— 1: Hfjanen Hår i dagen