långt håll sina adepter, hvilka icke kånna sig sjelfva. — Ändtligen, — tillade Bories, — hafva vi varit nog lycklige att sprida denna låra, som alltid varit enlig med vår öfvertygelse, och sjelfva blifva dess apostlar... — Under namn af nattbröder ... ehuru J icke hören till dem, hvars onda förslager behöfva mörkret för att utveckla sig och verkliggöras. — Detta namn har, enligt vår tanka, en helt annan grund. Allt i naturen bildar sig om natten; det år då som safterna arbeta, som knoppen vidgar sig för att spricka ut om dagen; på samma sått förbereder sig inom vårt sällskap emancipationsoch befrielseverket, som, i sinom tid, skall visa sig i det klaraste ljus. — Jag inser huru skönt det år, att helga sitt lif för detta mål och, om så fordras, då derför. Carbonarismens officerare samlade sig nu omkring sin chef, för att helsa den invigde ådlingen vålkommen. De förnämste medlemmarne af detta hemliga sållskap uti la Rochelle voro tillstådes vid denna sammankomst: kapten Abassias, Castille, Asnes, Lefebyre, Guidral, Baradere, hufvudlogens ombud. Denne sistnåmnde erinrade sig hafva tråslat Vicomte dOberon vid