I ministeren år den rena bonapartismen representerad genom finansministern Fould. som tillika med Persigny år den egentliga hufvudmannen för pluraliteten af detta parti. Det sinnes imellertid emellan dem den meningsskillnad, att Fould vill hafva konstitutionen och den bestående statsormen hållna i helsd, hvaremot Persigny icke år så skrupulös i detta hånseende. Till Fould ansluter sig krigsministern, general d Hautpoul temligen nära både i hånseende till personlig hångifvenhet för presidenten och till respekten för det bestående, hvilken senare dock icke förhindrar honom från vissa okonstitutionella manövrer mot majoriteten. Ministrarne Baroche och Rouher representera det försigtigare partiet; de vilja icke blott hålla sig inom laglighetens grånser, utan åfven undvika konslikter. Af hufvudmånnen sör majoriteten skall Montalembert vara måst bonapartisk, Mole håller sig utanför och öfver partierna; han arbetar på att bringa stabilitet tillbaka i statsförhållandena och, för att uppnå detta sitt mål, söker han att bringa fraktionerna i majoriteten nårmare hvarandra. Han tråder derföre icke fram med något decideradt afgörande af de frågor, som röra presidenten, men synes vara böjd för att gå in på en förlångning af presidentens embetstid såsom ett åtminstone provisoriskt medel till stabilitetens ernående. Thiers år också ståmd för en sörlångning; men vill blott icke, att presidenten sjelf skall taga sig den. Han söker, liksom MolE, att hålla orleanister och legitimister tillsammans till gemensamt försvar; men vill för öfrigt icke hafva dessa båda partier sammanblandade, på det att derigenom det konstitutionella konungadömets princip icke mätte blifva försalskad. Guisot skall, liksom Thiers, vara ståmd för en förlångning och inverka på de gamle konservative i denna riktning. Berryer håller sig mera tillbaka, måhånda mera influencerad af sitt partis ståmning, ån af sina åsigter. Han nårmar sig icke presidenten, och man tror sig håri finna ett tecken på det af hans parti antagna förfaringssått, att resa så många skrankor som möjligt emellan sig och den verkstållande makten och samtidigt motarbeta verkningen af det olyckliga manifestet från Wiesbaden. I De politiska fångarne i Doullens hafva nu alla blifvit transporterade till Belle-Isle, med undantag af Barbes, som man betraktar så som sinnessvag, Raspail, som år sysselsatt med vetenskapliga arbeten, och öfverste Guinard, som troligen har den allmånna aktning, han åtnjuter, att tacka för, att han sluppit att bli transporterad till det otrefliga BelleIsle. Utaf de 8 tidningar, som blifvit åtalade för dfvertrådelse af den nya lagbeståmmelsen om artiklarnes undertecknande, har UUnivers, den enda som erkånde polisdomstolens behörigö het, blifvit frikänd. De andra hafva vådjat till appellationsråtten, hvarest målet förekom den 18, men då ingen af svaranderne instållI de sig, uppsköts saken i 8 dagar. I LUnirers vill veta, att med påfliga regeringen tråffats en öfverenskommelse, enligt hvilken fransmånnen skola framdeles hålla en garnison af 5000 man i Rom. I De indirekta skatterna hafva de första 9 månaderna innevarande år inbringat nåra 538 mill. fr. eller 28 mill. mera ån under lika tidrymd 1849. I Under det den reaktionåra och ofta i utlåndska politiken vål underråttade Assemblee national beklagar, att Frankrike år på punkten att ansluta sig till Preussen emot Österrike och Ryssland, skrifver en pariserkorrespondent i -Allg. Zeit. att emellan Frankrike, England och Österrike i afseende på tyska frågan intrådt en vida större såmja ån Preussen torde ana. De begge förstnämnda stormakterna villa erkånna den återuppståndna förbundsdagen, blott förbundsakten erhäl— 1. 4 4.. 3. 1) 24 Å—