en skräckregering!— och denne man vågade de politiska pultronerne i sin samvetslåshet baktala, sjelfve drifna af det låga motivet att skyla sina egna handlingar! De bemådade sig att kasta alla sina egna förbrytelser på denne majeståtiske man, hvilken (om vi skole tro det absolutistiska partiet), lik Atlas, bår en verld af brott på sina skuldror. Hans sol år nedgången! Mera ån en af dem, som han ansåg stark och ståndaktig, båfvade tillbaka för storheten af hans fall. Andra, öfvermannade af omståndigheterna. bibehöllo dock vördnaden för honom i sitt hjertas innersta gömma. De åter, hvilka med stolthet sordrade sin andel i hans ådla olycka, slöto sig till honom med den mest passionerade kånsla af kårlek och vårdnad, och finna vid betraktandet af hans lidanden kraft att glömma sina egna. En tröst låttar dock den olyckstyngd som hvilar på Kossuth. Ehuru ryckt ifrån sitt fosterland, förblifver det dock honom troget. I trots af den mest exempellösa strånghet och de misstänksammaste vakier, bår hvarje våg i Donau kårleksbuden från Ungerns folk till Kossuths asiatiska fångelse. De ungerske bönderne meddela hvarandra hviskande ryktet om -Kossuths återkomst.Faran att uttala detta ålskade namn, gör det ännu dyrbarare. Antingen nu våra pråfningar skola tålja månader eller sekler — antingen den Eviga Råttvisan förunnar Kossuth ett återvåndande till fåderneslandet, eller dömer honom att utandas sin sista suck ibland fråmlingar, må dock en tanke af prosetisk sanning trösta honom. — Hans öfverlesvor skola en gång hvila i Ungerns jord! Caroline Marton.