De fyra sergenterne i la Rochelle. Åf Clemence Robert. (Forts. fr. N:o 242.) oo — Vi åro i natt samlade för en sorglig pligt, — sade Bories; — nemligen att bedja får öfverste Caron, som den grymma despotismen stållt i martyrernes leder. Ö Jag tånkte det, — svarade Arthur dOberon. — Förföljelserna ökas ... maktens nuvarande agenter förtrycka nationen, på samma I gång som de göra konungavårdigheten söraktlig. I den yttre verlden år allt kufvadt eller förslafvadt . . . det verkliga Frankrike existerar endast i underjordiska hvalf och i carbonarismens skogar. — Heder åt dem, som sprida dess låror; heder åt er, som upplyst åfven denna del af landet! — Under det jag låg i garnison uti Paris, I i i E svarade den unge militåren, — introducerades tre af mina kamrater och jag uti detta sållskap, stiftadt för att väcka och utbilda id6er om patriotism och frihet ... Redan förut, under det bullrande och enformiga kasernlifvet, utbytte vi ofta våra reflexioner och vår sorg öfver det försoffade Frankrikes bedrösliga öde.