Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 oktober 1850, sida 1

—654 — ä ———— hans trånga fängelse från den inre gård, hvarest exekutionerna försiggingo. Den karbas som, genom sedernas förmildring, trädt i stället för knutpiskan, hvilken är af mongoliskt ursprung, består af ett treklufvet rör, som vid hvarje slag borttager huden; vid femtonde slaget förlorar delinqventen vanligen all förmåga att skrika, rösten förlorar sig alldeles, och man hårer slutligen blott en lång dof suck; denna delinqventernes fruktansvårda rossling skar fången djupt i själen, och förespeglade honom ett öde, som han icke egde styrka att se rakt i ansigtet. Pernet förstår rysska; i början hörde han många hemliga bastonader utan att se dem; det var ibland andra tvenne unga flickor, som voro sömmerskor hos en berömd modehandlerska i Moskau; man piskade dessa olyckliga varelser i deras matmoders åsyn; denna förebrådde dem, att de hade haft ålskare och glömt sig sjelfva till den grad, att de fört dem in uti hennes hus.... en modehandlerskas hus!! huru oerhördt! Denna Megåra uppmuntrade bödlarne att slå ånnu hårdare; den ena af de unga flickorna bad om nåd; man såg att hon var nåra döden, att hon var rysligt blodig; likamycket! .... hon hade drifvit sin djerfhet så långt, att hon sagt, det hon vore mindre skyldig ån hennes matmoder, och derföre fördubblade denna sin strånghet; Pernet försåkrade, att hvar och en af dessa olyckliga erhöll, med åtskilliga uppskof, 180 slag. Man skulle kunna blifva vansinnig af, att vara nårvarande vid sådana skråckscener, och icke kunna göra något för att komma offren till hjelp. Vidare skickades bönder dit af en och annan possessionat; en lifegen tjenare i staden straffades åfven på sin herres begåran. — Den olycklige fången långtade efter nattens mårker, ty mörkrets timmar medsörde åfven tystnad; men då blefvo hans tankar för honom ett glödande jern. Han föredrog dock inbillningens fasansfulla smårtor, framför den pina han led om dagen, att vara vittne till dessa olyckliga offers förfårliga lidanden. Sedan Pernet uthårdat dessa marter i fyra hela dygn, utfördes han från detta hål, beståndigt utan någon förklaring, och flyttades till en annan del af fångelset. Derifrån skref han till Hr de Barante genom General , på hvars vånskap han trodde sig kunna råkna. Detta bref kom aldrig till sin beståmmelse, och då brefskrifvaren önskade en förklaring häröfver, kom generalen fram med många ursåkter, och svor slutligen på evangelium, att brefvet ieke blifvit aflemnadt till polisministern och aldrig skulle blifva det. Detta var det största prof på tillgifvenhet, som fången kunde erhålla af sin vån. Efter tvenne veckors förlopp, blef han utan vidare omståndigheter satt på fri fot, utan att han någonsin kunnat erfara orsaken till sin arrestering. På de ofta upprepade frågor, hvarmed han vånde sig till polisdirektören i Moskau, erhöll I han inga upplysande svar, man sade honom, att gesandten från hans land begårt hans frigifvande, och man ålade honom att genast beVon A6A4AAAA