—— UÄUEUEUEUEUEÖ— Fragmenter ur Custinees Ryssland. (Forts. fr. N:o 219.) Efter det uppror, som ågde rum vid Nikolai thronbestigning, dömde han fem af komplottens förnämste anförare till döden; det blef beståmdt, att de skulle hängas kl. 2 om morgonen på citadellets glacis, vid kanten af en 25 fot djup graf. Delinqventerne ställdes under galgen på en bånk, som var några fot hög. Sedan alla förberedelser blifvit tråffade, begynte grefve Czernicheff, hvilken sedermera blef krigsminister, och som af sin herre fått i uppdrag att leda exekutionen, sin förråttning som bödelchef, i det han gaf det aftalade tecknet; trumman hvirflade och bänken rycktes undan delinqventernes fötter. I samma dgonblick brusto tre af strecken, och två af offren nedföllo till grafvens botten; den tredje blef hångande vid kanten .... En djup rörelse visade sig hos de personer, som voro tillstådes vid denna sorgliga scen, deras hjertan klappade af glådje och erkånsla, ty de trodde att kejsaren tillgripit detta medel för att förena mensklighetens rått med politikens fordringar. Men grefve Cuernicheff låt trumslagaren fortsåtta att slå sin hvirfvel. Profosserne nedgingo i grafven och upptogo offren igen, af hvilka den ene hade brutit ett ben, den andre krossat kindbenet; de hjelpte dem äter upp under galgen och anbragte snöret om deras hals, och under det den tredje delinqventen, som blifvit oskadad, måste underkasta sig samma operation, samlade denne olycklige hela sin kraft och utropade så högt, att han kunde höras i trotts af trummans dån: Olyckliga land, der man icke en gång förstår sig på att hånga folk! Han hade varit själen i sammansvårjningen; hans namn var Pestel. — En ung fransman vid namn Louis PerI net, hvilken i slutet af 1839 ankom till Moskau, blef efter ett par dagars uppehåll derSstådes arresterad midt om natten. Sedan hans papper blifvit honom fråntagna, fördes han till stadsfångelset. De första tvenne dagarne låt man honom vara utan all föda; tånk dig hans förfårliga ängest! Intet förhör afhördes, ensam i 48 timmar, trodde han sig vara beståmd till hungersdöden. De enda ljud som nådde hans öron, voro af de piskslag, som man från kl. 5 på morgonen tills sent på aftonen utdelade åt de olycklige slafvar, hvilka af sine herrar skickades till detta hus för att afstrassas. Foga härtill offrens suckar, tårar och nödrop, bödlarnes hotelser och förbannelser, och du kan göra dig ett svagt begrepp om den moraliska tortur, som vår olycklige landsman ; var underkastad i fyra fasansfulla dagar, utan att han visste skålet till sin arrestering. Sedan han således mot sin vilja blifvit invigd i de rysska fångelsernas djupa mysterier, trodde han med råtta, att han vore beståmd att sluta sina dagar der, i det han icke utan grund sade till sig sjelf: -Så vida de hafva för afsigt att frigifva mig, skulle menniskor, hvilka icke frukta något högre, ån att se hemligheten om deras barbari utspridd, icke hafva insperrat mig hår.En tunn vågg var det enda, som skiljde Ä —-— nc