Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 oktober 1850, sida 1

Qc— ——— Fäs t7;k54J— Lc T furterförsamlingarne representerade regeringerne, Österrike i spetsen, genom öppet understöd af Wilhelmsbader-projekten öfvertaga medansvarigheten för desamma. Kurhessiska angelägenheten har icke endast blifvit en tysk, utan äfven en europeisk fråga. Folkens blickar rigtas öfverallt med stigande spånning på detta lilla land, i hvilket deras gemensamma sak förfåktas med så ådelt och manligt mod; å andra sidan begriper man icke mindre det inflytande, som utgången af denna isolerade kamp, i trots af dess inskrånkta dimensioner, utöfvar på stridens vidare förlopp i det stora och hela. Hela den europeiska reaktionen uppbjuder redan alla medel, på det att icke i Kurhessen skall gifvas ett farligt exempel, huru ett folk endast med fredliga medel och lagens vapen förmår att komma dessa svarta planer på skam. Emot denna förenade makt råknar kurhessiska folket bland alla de regeringar, som i nårmaste hand utösva en afgörande inslytelse på dess öde, blott en bundsförvandt, och åfven denna af en högst tvetydig karakter. Ty, man må icke fördölja för sig, att det icke finnes den ringaste garanti för handen, att icke åfven en preussisk intervention vida mera skall företagas i det syftemålet att återstålla en så kallad stark monarki, ån försvara en konstitution, som i hårens beedigande och i domareståndets stållning har uppstållt så kraftiga skyddsvårn emot hvarje ingrepp ofvanifrån. Sålunda intervenerade Frankrike i trots af påfvens protest för uppråtthållandet af en modererad frihet i de af åsterriska vapnen hotade romerska staterna. Och icke desto mindre utvecklade slutligen denna intervention helt simpelt karakteren af en cooperation. Vi vilja åfven hårvidlag se sakerna som de verkligen åro, vi vilja icke fördölja för oss, att som sakerna nu stå den möjligheten icke år långt borta, att slutligen all ådel uppoffring, all manlig ståndaktighet strandar åfven i Kurhessen, och vi tro, att de måns hållning, hvilka utan tvifvel sjelfva såga sig detta, och som likafullt åndå icke en hårsmån afvika från sin pligt, derför blott så mycket mera förtjenar beundran. Man får dock först vånta för att erfara, huru långt reaktionen i Tyskland kan gå i trots emot den offentliga meningen och huruvida den verkligen icke finner en gråns i någon ytterlighet. Men skulle till och med åfven hår reaktionen åter på sistone vinna en skenbar seger, skall hon dock icke genom något medel förmå utplåna följderna af den af henne frammanade kampen. — nationens genom en ny martyrdom höjda sjelfkånsla, den stegrade afskyn för det absoutistiska förtrycket. Reaktionen må då se till, huru långe hon kan bibehålla den får dgonplicket nyvunna terrången, som hon vål kan betåcka med ruinerna efter den förödelse hon instållt, men som kall och styf förvågrar rotåste åt hvarje af hennes skapelser. nn mna NN