Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 oktober 1850, sida 2

af den kårlek vi ingifva, tror jag, att vi åfven behöfva tid att pröfva våra egna hjertan. — Jag år mycket såker på mitt, — sad Martha; — det tillhör helt och hållet Pommier— Och jag, — sade Eglantine lifligt, — A att jag skall ålska hr Goubin, antingen han förklarar sig eller ej. De unga slickorna, som genom detta samtal sätt nägon förströelse, kastade äter sina blickar med lisligaste otålighet åt vågen. De sutto i skuggan af en stor ek, som höjde sig midt på en vidstråckt ång. Den föga djupa dalen var åt landssidan afbruten af en sakta sluttande höjd, som dock på detta håll bortskymde hvarje boning; åti motsatta hållet stråckte den sig ånda ned tilli stranden, hvarest man på afstånd varseblef nägra hvita och snygga siskarehyddor, midtibland de långa utspånda nåten och de vackra mal segel försedda båtarne. En mångd blomstrande buskar betåckte den gråsbevexta marken. omkring tio steg srän trådet reste sig nägra bergsklippor, vid hvilkas sot en klar kålla framsorlade, och hvilken solksågnen påstod tillhöra trenne scer, hvarföre äfven detta ensliga ställe kallades F6e-kållan. (Forts.)