Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 oktober 1850, sida 2

hvad hans goda hjerta beträffar, så ger han icke efter för någon. Han har den båsta karakter, mild och god, dm och uppoffrande för sina kamrater . .. Jag hoppas att han också blir det för sin hustru ... Man kan vånta allt af dem, som på en gång hafva hjerta och förstånd. — Ack! hvad förståndet betråssar, — sade Eglantine leende, — skall åtminstone Charles Goubin ej disputera honom priset. — Nej, — tillade Gilberta, — sergent Goubin kan icke tillbringa en enda permissionsdag i staden, utan att komma i grål med sina vånner och vid återkomsten få arrest. .— Ja, — svarade Eglantine, — men han år så glad, att han skrattar i sjelfva arresten, likasom i danssalongen; och han år ett så godt barn, att alla menniskor måste förlåta honom. — Ja, det år sannt, — tillade Martha; — hans munterhet och bekymmers löshet jaga tillochmed bort andras sorger. Blott man ser honom, blir man lått, glad och lycklig, som han ... Det tycks som om det vore mycket vackrare våder så snart han år nårvarande. Allt hvad jag förebrår honom, — sade Eglantine mycket allvarsamt, — efter ni såger att han tycker om mig, år, att han icke går så ofta förbi vårt hus, som Raoulx förbi Gilbertas . . . Tron J icke att jag, likavål som hon,