Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 oktober 1850, sida 1

nom, ber jag honom om förlåtelse för den dåliga bekantskap jag skånkt honom, likaså er, hr domare, för de sex tusen francs, som jag hade åran vinna på cart. Nu vet ni huru saken står: Maurice år oskyldig, som ett lam i moderlifvet. Hvad mig betråffar, så lefver jag som jag kan; och om jag icke varit så oskicklig att låta fånga mig som en fågel af edra spårhundar, så hade jag i många år haft en god utkomst. Men, man kan vål icke alltid hafva tur. Maurice kånde huru hjertat vidgade sig i hans bröst; han verkligen pånyttfåddes. Coronern vånde sig ånnu en gång till honom och sade: — Hr de Ssaint-LCon, erkånner ni allt hvad denne man nu sagt? — Ja, — svarade Maurice, mycket sakta. — Om det år sannt, — inföll Barberousse; — ja så sannt som att ni står der och jag återvånder i fångelse. Domaren frågade vidare Saint-Leon: — Hr grefve, anlånde ni till New-York ensam eller i denne mans sållskap? — Ensam. — Den anklagade har således rest efter eder? — Jag visste icke att han skulle komma. — Hvarföre sökte ni icke. utforska hvilken han var och hvad han hade att lefva af?