Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 oktober 1850, sida 3

tidningens tendens m. m, reproducera vi här det vål skrisna progrummet, så lydande: vi skrifva i dag den 21 Oktober 1850. Nära nog 17 månader bafva alltså förflutit sedan vår skuta i allsköns tysthet lopp af stapeln och erhöll namnet Friseglaremn. Den byggdes egentligen för kryssning i Vesterhafvet och lustsegling på Götha elf; men då omstäåndigheterna nu så hafva fogat, att hufvudoch korrespondentredaren, åtminstone för någon tid, kommer att slå ned sina bopålar vid stranden af Målaren, så har han ansett bäst att låta Friseglaren åfven få sin station derstådes, helst som en mångd af skeppsbyggare, navigatorer och timmermån inom kort kommer att begifva sig dit för att taga i skårskådande det stora svenska statsskeppet och rådslå om afhjelpandet af dess många och stora bristfålligheter. Mycket kan naturligtvis der blifva att låra, och vi hafva fördenskull beslutat, att hvarken rigga eller inreda skutan förr, ån den kommer upp till sin blifvande station. Den tackling, under hvilken den i dag utlöper, år följakteligen endast och allenast för tillfållet. I det skick den befinnes torde man dock i någon mån kunna utröna, huruvida skutan år rank eller ej, om den år rorlydig, lovgirig, o. s. v. Framdeles, kanske inom utgången af detta år, torde vi kunna företaga en prossegling i större skala, och skola då ej underlåta att anlöpa äfven Götheborgs revier för att höra oss före, om några af våra härvarande vånner och gynnare skulle vara sinnade att teckna sig för en eller annan aktie i vår Friseglarex, äfvensom för att komplettera laddningen, mottaga ordres samt till ort oeh stålle som vederbör medtaga bref, remissor och passagerare. Till vederbörandes esterrättelse meddelas, att Friseglaren alltid kommer att gå under gammal, svensk flagga, genom hvars gula kors dock, såsom igenkånningstecken, löper en röd rand. Huru bred eller smal denna för framtiden kommer att blifva, beror af omständigheterna och de vårf, Friseglaren kan få sig anförtrodde att ombesörja. Sjelf alltid klar till aktion, åmnar han dock icke att anfalla någon seglare, som har sina papper i vederbörlig ordning. På slafskepp deremot kommer han alltid att göra jagt, åfvensom att vexla ett och annat glatt lag med sådana fartyg, hvilka med skål kunna misstånkas för att vara försedda med dåliga skeppshandlingar, föra om bord konservativt styckegods, eller segla under falsk flagga. Ammunition emottages med tacksamhet från alla håll; men den får icke vara förgiftad: det strider både mot folkrått och krigsbruk. Ingen compost, engrais animal, guano, eller annat dylikt emottages, hvarken såsom barlast eller att framföra i slåptåg. Deremot hålles lastrummet ståndigt och beredvilligt öppet för alla lofliga, i 1812 års seglationsordning icke till införsel förbjudna varor. Det summariska innehållet af vår vikingabalk skref Tegntr, då han sjöng: Når det stormar med makt, hissa seglen i topp; det år lustigt på stormande haf: låt det gå, låt det gå! Den, som stryker, år feg; förrn du stryker gå hellre i qvaf! Med denna sång på låpparne lågga vi ut från land, såtta till segel, hissa vår flagga och anbefalla oss i publikens åtanka och bevågenhet! Rederiet.