villig hjelpkorps, för att ej allenast noga vaka dfver att de föreskrifter, hvilka vederbörande auktoriteter i och för ofvannåmnde åtgårders vinnande meddela, noggrannt efterlefvas, utan åfven att vid sjukdomens utbrott kunna lemna ett icke likgiltigt bitråde vid den enskilda sjukvården; 5) att ett tillråckligt antal och icke för långt från hvarandra aslågsna, väl organiserade sundhetsbyråer inråttas, försedda med låkare, medikamenter, sköterskor m. m, för att hastigt kunna lemna de sjuka den så vigtiga, första hjelpen; 6) att de sjukhus, som iordningstållas, blifva så många som möjligt, men deremot inredda för endast ett inskrånktare antal patienter. Då sjukhusen egentligen afse deras vård, hvilka hemma ej kunna erhålla tillbörlig skötsel, så bör det vara hvarje husbondfolk angelåget att, så vidt omståndigheterna det medgifva, vidtaga sådana åtgårder, att blifvande sjuka kunna vårdas hemma. Hvad specielt hufvudstaden betråffar, så hafva visserligen de fleste af Låkaresållskapets medlemmar lofvat att, dels såsom distrikts-, dels såsom sjukhuslåkare, så långt tid och krafter medgifva, åfven egna sig åt den allmånna sjukvården. Men då en stor del af Sällskapets ledamöter dels ega offentliga tjenster, hvilka under en koleraepidemi betydligt kunna öka deras göromål, dels hafva privata, åtagna förbindelser, som de vid ett dylikt tillfålle naturligtvis ej kunna svika, så år det, i håndelse af kolerans utbrott i hufvudstaden, af högsta vigt, att man på förhand gör sig sörsäkrad om ett tillråckligt antal låkare, för att bitråda dem, hvilka vården om de mindre bemedlade egentligen åligger. Ehuru sållskapet år af den tanke, att en flitig och en åndamålsenlig luftvextling i de flesta fall går rökningar dfverflådiga, anser sållskapet sig dock på de stållen, der icke tillråcklig luftvexling kan åstadkommas, såsom på små, trånga gårdar, i kaserner, sjukhus, fångelser, osunda boståder o. s. v. böra rekommendera rökningar med de af dokt. Barrie uppgifna och med framgäng på slera ställen örsökta rökkolorna, hvilka jemte föreskrifter om deras användade till sådant åndamål, komma att finnas på alla apothek i hufvudstaden, och låtteligen kunna på öfriga apothek i riket anskaffas. Slutligen får låkaresållskapet fåsta uppmårksamheten på det vigtiga och trösterika faktum, att, så fruktansvärd koleran år i dess intensiva form och fullt utbildade skepnad, dock ingen sjukdom finnes, mot hvilken vi både i kommunalt och individuelt hånseende kunna taga så verksamma mått och steg, som just emot denna, derigenom att vi noggrannt aktgifva på dess första och förebädande tecken, samt undanrödja de menliga inslytelser, hvilka erfarenheten visat befordra utbredninningen af alla epidemiska sjukdomar. Stockholm den 15 Oktober 1850. Svenska LåkareSällskapet.