skulle sinna uppmuntran. De regementen A —— ———— Korrespondens. (Forts. fr. n:o 236.) Soldaterna ropa, säger man; tidningarne diskutera deröfver och ministeren interpelleras. Saken år dock i sig sjelf af föga vigt. De som fåsta sin fruktan eller sina förhoppningar vid dylika rop, åro bra glömska af det förflutna. Hvilken regering har icke sökt åstadkomma dylika bifallsyttringar som födas och då med dagen. Politiken är ett skåädespel. På parterren finner man alltid några fårdige att uthvissla dem som falla eller applådera dem hvilka lyckas. Det år dessutom vanligt i alla lånder att de som skrika icke åro de som tånka. Hvad franska armåen betråffar har den tillråckligt visat alt den hvarken tillhör ett parti eller en man utan blott sitt sådernesland. Den har bevisat detta för hvarje gång regeringen sökt att med bajonetterna skydda eller undangömma sina inkråktningar på nationens område. Det år icke bland dess leder som en brottslig årelystnad hvilka ropat rlefve kejsaren, hafva troligen gjort det mera af disciplin ån af hångifvenhet. La Presse yttrar sig åfven i dagens nummer, i anledning håraf och med mycken sanning, på ungefår följande sått: -Må Frankrike lugna sig. Den nårvarande makten hos Louis Bonaparte samt det möjliga förlångandet deraf hårleder sig hvarken från de officiella resor, som oroa eder, från de skandaliserande din6åerna, från våldsamheterna som förbittra eder eller srån paraderna som inge eder sruktan. vänden eder uppmärksamhet åt ett annat håll. Faran ligger snarare hos 2:ne nationalsörsamlingar hvilka aslöst hvarandra. Den legislativa har fullföljt hvad den konstituerande börjat. Hon har gått ånnu långre, ty hon har till och med uppoffrat de friheter, som den förra försökt att stadfåsta, utan tvifvel för att omgifva republiken med ett skyddsvårn emot den osantliga, makt som hon sjelf, så oförsigtigt stistat. Rättigheten att samlas, trycksriheten, srihet i almånng undervisningen, allmånna valråtten, allt år offradt. Det var icke ånnu nog. M:r Louis Bonaparte be? . . gårde en kunglig dotation, man gaf honom den. Se der hvad J hafven gjort, J som beklagen eder i dag och frukten en usurpation! I sanning det finnes föga öfrigt att inkråkta, J hafven ofsrat allt. Det vore att önska att J voren mindre susceptibla sor småsaker, och mera förutseende i de större och vigtigare. Frukten icke sör statskupp eller ett åmhroviseradt militårtyranni. Frankrike skulle icke i 24 timmar fördraga slasveriet af ett -Bas-Empire.Må sqvadronerna desilera, uniformerna lysa i solen och trumpeterna ljuda. Detta år blott en ögonsågnad, icke någon komplott. Må man åfven åt soldaterna distribuera champagne och cigarrer, vi se icke en gång deruti något hotande. Men hvad som verkligen hotar oss år den legala despotismen, det vill såga styrkans våldkråktning under hyckleri af råttvisa. Allt tyckes ordna sig, för att organisera något dylikt och J som åren de första att skrika deröfver, J åren medbrottslige deraf.