Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 oktober 1850, sida 2

pet på Fredriksstad, hvilka båda öfverensstämma deri. att insurgenternes förlust varit ganska betydlig. Times skildrar sinnesståmningen i insurgentarm6en såsom en blandning af nedslagenhet öfver den olyckliga utgången och missnöje öfver operationerne. Att förlusten varit stor synes af Holsteinarnes egna berättelser. I Suderstapel ha jordfåästats 28 stupade, i Delve 14; på sistnåmde stålle ligga 90 illa särade och i Heide 100; allt detta förutan de några och 30 sängar danskarne tagit och de 100 å110 döde Slesvigholsteinarne lemnat på platsen och de sårade, som förts till Rendsburg, och som förut angifvits till 200. Wienerbladet Lloyds partiska Altonaerkorrespondens ger en ömklig skildring af 6:te bataljonen, som vid dess återkomst till Rendsburg knappast råknade 400 man; hvilket gjorde ett rysligt intryck på invånarne. Times korrespondent förtäljer, att då under stormningen en pontonbrygga gick i sönder, 3:dje bataljonen dervid mistade ett halft kompani, som drunknade i massa. En hamburgerkorrespondent i UIndep, Belge berättar, att man allmånt antager, att dfverkommandot aldrig skall afgifva någon fullståndig beråttelse om den misslyckade stormningen, enår man befarar att ånnu mera nedtrycka sinnesståmningen genom att yppa den ocrhörda förlust, man lidit. Det tillfogas, att många ossicerare förgåfves föreställt Millisen och v. der Tann det gagnlösa i ett sädant angrepp. Flera af de i insurgenthären tjenande preussiska officerare skola hafva begårt sitt afsked af missnöje med det sått, hvarpå operrtionerna ledas; deremot vånta insurgenterne en ny förstårkning af officerare från Kurhessen, hvarest, såsom bekant, en stor mångd officerare antagas blifva disponibla. Bland andra roliga beråttelser af holsteinskt ursprung förekommer åfven, alt man, för att löpa storm den 4, måst slå 83 broar, hvilket vål år lika tillförlitligt som en annan beråttelse, att man med hånderna slåpat 84:pundiga kanoner från Rendsburg fram åt dikena intill ett par dussin steg från danska förskansningarne, och derefter, sedan de voro begagnade, tillbaka på samma sått. HOLSTEIN. Ministern Francke har några dagar varit i Berlin för den goda sakens skull och år allaredan återkommen till Kiel. Harbou, hvilken som agent skulle afgå till Berlin, har icke varit långre ån i Hamburg. Insurgenterne börja naturligtvis förlora sörtroendef till egna krafter och såtta sitt hopp endast och allenast på das grosse Vaterland, hvarest insurgentpartiets ledare hålla på att söranstalta en ny agitation, som begynt med ett måte i Hanover, som öppnades den 11 och hvarvid voro representerade de olika, i Tyskland befintlige sl.-holst. hjelpföreningarne. Flera notabiliteter från Slesvigholst. illustrerade måtet med sin nårvaro. Med undantag afett par marsministrar från Nassau och Wärtemberg voro för öfrigt de nårvarande temligen obetydligt folk. Bland de beslut, som fattades åro följande att mårka: 1) att skaffa Slesvigholstein ett månadiligt tillskott af 200,000 Thaler till att föra krig med Danmark; 2) att befråmja hertigdömenas frivilliga lån; 3) att åt hamburgska komiten öfverläta att sörja för hjelpjöreningarnes inbördes förbindelse; 4) att uppmana alla hjelpföreningar, att gifva dem respengar, som vilja intråda i insurgentarmn: 5) att sprida en skrist, kallad Slesvigholstein, dess kamp, dess rått, dess hopp. Alla de fattade besluten offentliggöras i ett högttrafvande upprop till tyska folket. Mötet slutade allaredan den 12 med ett hoch för Slesvigholsteins heliga och rättvisa sak.Hvad som år sörunderligt, år, att tyska regeringarne, i trots af den emellan Tyskland och Danmark afslutade och ratificerade freden, anse sig kunna tillåta en sådan agitation. TYSKLAND. Hamb. Cor.meddelar de noter, Preussen