Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 oktober 1850, sida 1

af en port och aftorkade svetten, som i stora droppar flöt ifrån hans panna, — nu har jag hela kopplet efter mig. Om jag endast kunde slippa ifrån dem till dess jag uppnått hotellet, så vore allt råddadt; ingen sedd, ingen kånd. Denna uppmuntrande tanke fördubblade hans krafter; han fortsatte sin flykt, ty han hörde steg nalkas bakom honom; men, ack! samma ljud hörde han åfven framför sig ... Han var tydligen instångd på alla sidor. Barberousse var en ytterst beslutsam man: han stannade ånnu en gång för att håmta andan, och då han såg sina fiender nalkas, började han gå gatan fram helt lugn och liknåjd, hvisslande på en visa. Polistjenstemånnen blefvo honom genast varse. — Hvarthän? — frågade de först anlånde. — För fan! jag går hem. — Hem; hvar bor ni? Barberousse tvekade; men svarade: — På hotellet Etats-Unis. — Men det har ni bakom er. — Det år mycket möjligt, ty jag år nyligen kommen till New-York. — Nåvål! Då skola vi ledsaga er. — Ja-sål — sade Barberousse, som såg huru polisernas antal Ökade sig med hvarje ögonblick: — man har då icke råttighet att gå fredligt hem?