Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 oktober 1850, sida 1

— En hop -unga mån i verken, ett par löjtnanter eller Upsala-magistrar, efter hvad det sägs. — Är det så? Och det år dessa, som tala om tironiska redaktioners inskrånkta sakkunskap, som anse sig befogade att uppmana yde liberala-till studerandet af litet nyare råttlåra? — Just desamme. Jaså. Då skulle jag i de liberalas stålle fatta mig kort och helt tyst hviska i Boreredaktionens dra: (Vi hafva af artighet uteslutat de båda enstafviga orden, som borde hviskas). — Landtliga simplicitet! Du år då icke, hvad professor Lundblad kallade, -köhstadsklådd i munnen.— Gör ingenting, min fina stockholmare. Men såg mig du, som allting vet, hvarför vredgas Bore på Handelstidningen? — Dels derför, att denna tidning skrifvit obeskedliga artiklar mot det hvilande förslaget, dels derför att i en af dessa artiklar uppvisats orimligheten af Bores påstående, att förslagets fel af de liberala just böra anses såsom förtjenster. — Ett kuriöst påstående! Och derför vill nu Bore, att Handelstidningen skall — hvad han sjelf förklarar omöjligt — ur råttslåran deducera den lika fördelningen af politiska råttigheter? — Ja, du hörde ju det nyss. — Men har du nu, af hvad jag upplåste ur Bore, fått riktig reda på, hvad som menas med en boreal? — Ja, bevars. Dermed menas: munvåder, i en drågt af lårda fraser och uppblandadt med en god portion högdragenhet, egenkårlek, oförsk.. — Tyst, olycklige! våck ej den måktiges harm. Vet du icke, att det lider åt vintersidan, — en tid, då Bore har för sed att rasa? — Farvåll jag törs ej långre samtala med dig. S. XL. Redaktionen hyste visserligen, att börja med, eZ