Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 oktober 1850, sida 1

2vtngggx-;-m (Siä;3Äw2xT:;zre?:t: :1: påstår, att han på koncertastonen vill utmårka sig genom att hånga en jettehatt öfver sin plats. Den nionde dagen slutar auktionen. Det brådskar, biljetterna såljas i lotter på 20 till 50. Den sista lotten innehåller tillochmed 183 biljetter. En spekulant har köpt 1800; man erbjuder honom 2000 dollars i aftråde; men han afslår anbudet. Denna dag eger första repititionen rum kl. 2. Hr Benedict från London, hvilken skall anföra orchestern, år ankommen. Imellertid spatserar nåktergalen, fågnar sig åt den herrliga utsigt, hamnen erbjuder, och samspråkar vånligt med ett par damer, som hafva den lyckan, att vara hennes ledsagarinnor. Nåktergalen år klådd i en randig klådning, en röd schal och en grön sidenhatt. Så snart nåktergalen visar sig på scenen emottages hon med stormande jubel. Hon bleknar litet, en följd af sinnesrörelsen. Repetitionen begynner med Casta diva, och hänförelsen låter sig icke beskrisva. Det försäkras, att orchestern glömmer, att den har en jordisk varelse framför sig och står i begrepp att knåböja för henne och tillbedja henne. Vid dörrarne år upplopp, nåktergalen år nödsakad att fly bort genom en bakdörr. Tionde dagan, andra och sista repetitionen — nåktergalen såger sjelf, att hon aldrig varit vid båttre röst, och det, tillfogar man, röjas också hennes blå ögons triumferande blickar. Medan hon sjunger Casta Diva, asbrytes hon af ett kanonskott. Hon nedlåter sig till att småle, och begynner åter att sjunga, men ånnu ett kanonskott afbryter henne. Det var en salva af 100 kanonskott, till firande af Californiens införlifvande i unionen. Nåktergalen år åter så nedlåtande, att yttra, att det år ett mycket angenåmt afbrott, emedan det sker till gagn för landet. Alla äro hänryckte af hennes naiva våsende. Vi upprepa, att vi icke kommit långre ån till prologen. Liksom i -Tusen och en natteller i Grefven af Monte-Christo-afbrytes tråden i det interessantaste ågonblicket. Denna beråttelse år återgifven med trohet, ja nåstan ordagrannt efter en tidning i Newyork. Det hela kan synas vara öfverdrifvet: men år amerikanaren man för att uppdikta dylikt, år han äfven i stånd att utföra det. De sednaste underråttelserna från Newyork af den 25 Sept. förmåla, att Jenny Lind då gifvit sex konserter i Castle-Garden och årnade att på en kort tid begifva sig till Boston, hvarifrån hon ville återvånda till Newyork, så snart den, enkom för hennes råkning under byggnad varande konsertsalen blir fårdig. Den enthusiasm vår frejdade landsmanninna väckt genom sin ankomst, har naturligtvis batydligt ökats sedan hon offentligen låtit höra sig, och bibehåller sig oförsvagad. Men det kan icke eller nekas, att hon, hennes vårde som konstnårinna oafsedt, vetat genem det ådla anvåndande hon går af de stora summor, hennes talang inbringar henne, förtjenar den hyllning som visas henne. Hon har således skånkt hela den henne tillkommande ande len af den första konserten till åtskilliga vålgåADLWwc! SR RR