undersöka dess yttre, och uppskjuta anfallsplaNr — —— — — nade nu söretaga hvad han kallade sin rekognosering. Då han vek om gathörnet, såg han Maurice utkomma från hr Durperts hus. Han undvek? att möta honom, och då han såg honom aflågsna sig, sade han med ett honom eget plumpt skratt: i — Du går ut du, men jag går in. hehösva vi vål såga våra låsare, att Barberousse var en oförskämd och sräck skurk? Dej sörunderligaste och djerfvaste idger öfvergingo hos honom genast ifrån tanke till handling, når han så ville. Sålunda hade han kommit utanfår bankirens hus i det enda åndamålet at nen till något sednare. — Hvarför icke så gerna genast gå in? — tånkte han. — Porten står ju på glånt; jag skall låtsa som om jag gått villse, och finner nog medel... att se ... åfven det inre. Redan hade han ingått under yttre porthvalfvet; med otvungen och vigtig ton frågadef han portvakten: — Ur Durpert? — Andra trappan till höger, — svarade denne. — Förbannadt bra! — tånkte Barberousse. Forts.) — B—Rs -—