uti den korridoren, dit den lilla trappan leder ... bör man lått komma ... uti den lilla salongen ... der såg jag en sekretår . ..ja... Och ett hemskt löje vanstållde hans drag. — Det måtte vara fruns salong . . . och diamanterna! . . . Ack! hvad det skulle vara skönt! .. Barberousse! om du lyckades, hade du en förmögenhet för många år, och som en rysk furste skulle afundas dig!...jag måste lyckas! Ack! om Maurice icke vore en sådan stackare ... med honom skulle det gå mycket låttare. Efter en stunds tystnad återtog han: — Om jag föresloge honom att hjelpa mig . Ahl han skulle nog neka, den stymparen! Gud bevars! hans Angelinas diamanter! . . . Hvad de blixtrade på balen!... March! min gosse! ingen fruktan: den som ingenting vågar, han ingenting vinner!... Ännu några ögonblick sysselsatte han sig med denna monolog af afbrutna fraser; derpå återtog han plötsligt: — Om man arresterade mig!... Åh, det blir nog något råd derför... men når skall allt detta ske? ...I natt...ja, i natt! och adjö sedan mine vårde New-Yorks-boar!... Med dessa ord satte Barberousse hatten på sig och Öppnade dörren till sitt rum. Han är