Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 oktober 1850, sida 1

—— göromål, när han icke esde ett enda ögonblick öfrigt för sig sjelf, likvål alltid ledighet att lugna sin makas nervösa retningstillstånd. Ofta led han af feber, men fortsatte likvål sitt arbete, döf för låkarens varningar. Men ett litet illabesinnande af hans Therese störde honom alltid i hans sysselsåttningar. En morgon, då hon led af en, får henne icke ovanlig, nervös attack, lemnade han flera gånger sitt arbete för att se till henne. Slutligen insomnade hon. -Gud vare lof-, sade han till den nårvarande läkaren,Gud vare lof, att hon år båttre! ni kan svårligen förestålla er, huru nödyändig vissheten om hennes tillfrisknande år i dag för min sjål). Och han återvånde till sitt kabinett och satte sig åter till sitt arbete. Då han var vid arm6en, erhöll hans gemål dagligen ett bref ifrån honom..-Nitt lifs engell skref han engång från slagfåltet vid Debreczin; glåd dig med mig, vi hafva vunnit en ny seger. Vår unga Klapka drifver fienden omotståndligt framför sig. Kyss barnen och syster Louise; jag beder henne, att hon intet ögonblick lemnar dig allena. Vårda din helsa; förgåt icke, att mitt lif och min kårlek åro en och samma sak--. Enkelhet herrskade inom Kossuths familj. Efter hans anställning såsom minister, medgaf han blott få föråndringar i sina husliga förhållanden; och Therese förde, enligt ungerskt bruk, alltjemnt uppsigten öfver alla detaljer inom hushållet. Der fanns ingen lyx; inga praktfulla tillstållningar störde det lugna lif, hvari Kossuth fann en sållhet, icke uppblandad med en skrytsam fåfångas obehag. Når en tjenare engång kallade honom Excellens-, tillråttavisade honom hans husbonde först med mildhet; men då felet upprepades, sade Kossuth torrt: -Janos (Johan), om du nådvåndigt vill ha en excellens, så måste du söka honom annorstådes; hos mig har du ingen utsigt att finna någon-. Strånghet var fråmmande för hans natur. Hans gamla tjenare hade en morgon vid eldningen anvåndt några papper, på hvilka Kossuths penna hela natten varit rastlåst sysselsatt. Den gamle mannen darrade, då han vid sin husbondes utrop kom under fund med, hvad han gjort? Kossuth log åt hans förskråckta utseende och satte sig ner att skrifva om det långa dokumentet. Då Mårton med ömklig ståmma började undskylla sig, inföll Kossuth i godlynt ton: Men såg mig, Mårton, huru kunde du behöfva en sådan hop papper för att tånda opp eld; kunde icke ett ark varit nog). Med sina barn lekte han ofta, och lifvade deras glådje med högljudd munterhet. Han fann mycket nöje i sin Vilmas (Wilhelminas) glådtiga lislighet; hennes anletsdrag liknade mest hans egna. Derför var hon troligtvis sin moders gunstling. Han smekte ömt sin kåra Feri (Fransiska), och lyssnade med en faders glådje till den lilla Lajos utomordentligt kloka och nåtta svar. Han skåmtade med dem alla och var i deras krets sjelf lik ett oskyldigt barn. ) Mårton hade varit soldat och såsom sådan kommenderad att bevaka Kossuth i hans fångelse. Når han blef försatt i frihet, antog han såsom tjenare denne gamle man, hvilken hade visat honom mycken aktning och ömhet under hans fångelsetid.