meen till frivillige, som hade lust att deltaga i det sista försöket, hvilket måste krönas med lycka och — åra! Tusentals insurgenter stormade våra skansar under den jublande SchleswidHolstein meerumschlungen-; med raseri rusades fram och skansarne blefvo bestigna. Men der stodo våra tappra krigare; det kom till handgemång; fienden lade handen på espingolerne, men kolfslag och bajonettstötar kastade honom tillbaka. 120 dåda fiender efterlemnades på skansarne; hans öfriga förlust år icke lått att angifva, och den blir förmodligen aldrig bekant; men inemot 1000 man år visst icke får högt anslaget. Våra soldater visade sitt vanliga lugn; pallisaderne rubbades, men de voro icke rådlåse och stödde dem med sina tornistrar. Vår förlust hela den förflutna veckan utgör omkring 250 sårade och 50 döda, deribland 3 dåda och, så vidt jag vet, 3 sårade officerare. Nu år allt lugnt; blott den rykande askhögen påminner om, att der låg en stad, som af sina egna så kallade vånner afbråndes. Den holsteinska sidan af Eidern år likaledes obesatt af kanoner, och kanonbåtarne åro försvunne. Derest hela denna affår framkallar samma intryck i Holstein som hår ibland de tysktsinnade, torde Willisen snart hafva utspelat sin hedrande roll. Kropp, som eljest ståndigt har varit skädeplatsen för små förpostaffårer, har åfven i dag blifvit öfvergifvet af insurgenterne, efter att vi i går der gjort 3 fångar förutan en — bataljmålare. Förstårkningen, som såndes till Fredriksstad, har blott tjenat till aslösning: hela linien har åter sin förra styrka, och man år nu i spånd våntan om Willisen för tredje gången vill låta sin arme öfva sig i att taga skansar. Det blod, som utgjutits utan nytta, oroar honom visst icke.Flensb. Teit. beråttar, att under bombarderingen af Fredrikstad var ett barn så olyckI ligt att på gatan blifva svårt säradt af en granatstump. En dansk soldat, som var i nårheten, upplyfte det blådande barnet och sade: -Hvad har du lille stackare gjort dina elaka landsmån, att de på detta sått hafva lemlåstat dig? — och i det en tår tillrade ned för den skåggiga krigarens kind, kysste han barnet på pannan och råckte det åt den gråtande modern, som kom springande till stållet. Enligt en skrifvelse från Husum hade först den 1 Okt. förstårkning ankommit till Fredriksstad, hvars besåttning då tillbragt 4 dygn under bar himmel, stående i gyttjan upp till knån. Nu vilje vi åfven meddela en tysk beråttelse om stormningen af Fredriksstad och vålja för detta åndamål en skrifvelse från högqvarteret Siiderstapel, dat. d. 5 om morgonen. Den lyder som följer: Jag kommer nyligen tillbaka från Eiderdiket. I går var hela dagen en liflig kanonad med god verkan. Greveoch Goosgårdarne kommo i brand. Kl. 46 eftermiddagen skulle nu stormas. Stormningen blef äfven utförd, men tyvärr utan resultat. I tre kolonner ryckte infanteriet fram, men blott den ena kolonnen kom till egentlig stormning. Vid framryckandet, som skedde under afsjungandet af -Schleswigholstein meerumschlungen begynte på hela försvarslinien en mordisk gevårseld. Våra trupper gingo godt fram, namneligen utmårkte sig 6:te bataljonen, som allaredan bakom diket, innan det kom till kamp, mistade kapten Eckard. Men nu ståtte den på ett sådant motstånd, att man måste uppgifva den allaredan tagna skansen. lö:de bataljonen vek tillbaka, då dess ammunitionskårra flög i luften. Illa var det, att de andre kolonnerna icke kunde understödja 15:de bataljonen, emedan stormbron öfver grafven, hvilken allena skiljde chaussåen från det stora blockhuset, brast och icke straxt kunde såttas i stånd. Kanonelden blef åfven underhållen under stormningen, och en stor del af staden, namneligen hufvudkyrkan stod i lågor. steder — ———