2 Ry rv Lv A TK — Tolf Tscherkessiska krigares misshandling af Ryssar och Preussare. Ett Berlinerblad meddelar följande upprörande skildring af det sorgliga öde som drabbat en liten flock af den ridderliga tscherkessiska stammen, utsörande 12 tscherkessiska adelsmän, hvilka såsom frivilliga vid ryska armåen deltagit i det ungerska fålttåget. Håndelsen beråttas uti en korrespondensartikel till det tyska bladet, direkte från den lilla preussiska grånsstaden Inowraclow, der de arme, såsom skadedjur jagade, flyktingarne, efter det mest heroiska motstånd, slutligen dukade under för preussiskt våld. Nåmnde korrespondensartikel lyder som följer: Vid början af ryska fålttåget emot Ungern engagerade sig 12 tscherkessiska ådlingar säsom frivilliga vid ryska håren. De återvånde dekorerade med ordnar till Warschau, och önskade nu att återvånda till sin hemort. Men man qvarhöll dem, och stållde dem i samma kategori med de vid armeen befintlige gemene tscherkesser. På alla böner, alla föreställningar, ånda upp till kejsaren, erhöllo de intet svar. Lördagsmorgonen den 28 sistlidne September lemnade de Warschau och ankommo om söndagen, efter att hafva tillryggalagt 30 mil och passerat alla grånskordonger, samt förlorat tvenne kamrater genom förfåljare, emot aftonen, tio man starka, med de tvenne lediga håstarna, samt vål utrustade med penningar, till den preussiska grånsstaden Chelome. Måndagen fördes de till KrusIzwic, och på morgonen den 1 Oktober ledsagades de af en gendarm till Inowraclow och anmålde sig hos landträdet och grånskommissarien Fernow. Deras önskan var, att blifva förda till Berlin, der de ämnade tillbiuda konungen i Preussen sin tjenst. Men gränskommissarien sade dem utan omsvep att de enligt preussiska lagar genast mäste afväpnas, samt, enligt den med Ryssland afslutade kartellkonventionen, utlevereras till ryska myndigheterna. Klockan 2 på eftermiddagen ledsagades de till kassernen, för att der inqvarteras: men då de anlåndt dit, gjorde de plötsligt halt och vågrade att inrida på kasserngården, med den, förklaring att de ej ämnade antaga onnat ån fria qvarter. De anade sitt förestående öde: afvåpning och I transport till ryska grånsen. Det var sorgligt att se dessa ådla krigiska gestalter bland den gapande hopen underhandla med grånskommissarien om sin frihet. Då de ej kunde sörmäs till afvåpning. uppred en del af dragonsqvadronen, utgörande omkring 30 man, med dragna sablar och karbiner, och sperrade deras våg till staden; en annan del af dragoå nerna till fots, sökte innesluta dem från den I motsatta sidan. Plötsligt framtogo nu tscherkesserna med största kallblodighet sina skjutgevär. Dragonerne började anfallet och gåfvo I eld; tscherkesserna besvarade den, och jagade i sporrsträck bort, förföljde af dragonerna, på hvilka de, ehuru under full flykt, fortfarande gålvo eld, i det de då och då vände sig om. I Den skönaste och kraftfullaste af tscherkesi serna störtade, tråssad af dragonernas skott; de öfriga skyndade chaussen framåt till BromI berg. Deras hästars trötthet tvingade dem I dock att sitta af vid Kruszlewice och förskan