Ia, men jag tror att min nårvaro år högst nödvåndig på det stålle, dit jag reser; och för öfrigt år jag troligen åter hemma inom två dagar. Maurice tog sin hatt. Jag vill icke vara er till hinder, min herre, sade han till bankiren, — jag rekommenderar mig således och hoppas, att den assår som oroar er, icke måtte hafva alltför svåra resultater. — Tusen tack, hr grefve, men var god och stanna qvar; jag skall endast skrifva ett par bref, och sedan står jag till eder tjenst. Och utan att afvakta något svar, gick han in uti nåstgrånsande rum. Fru Durpert och Maurice voro åter ensamne: men hr Durpert var i rummet bredvid och kunde återkomma hvilket ögonblick som helst, Den unga qvinnan stod framfår kaminen, Saint-Leon vid hennes sida, och begge två iakttogo en djup tystnad. Sålunda förgingo några minuter, hvarunder man kunde höra deras hjertans håftiga slag. Maurice bröt slutligen tystnaden, i det han med låg röst sade: — Min fru, med sammanknåppta hånder upprepar jag för er: jag måste tala med er... redan i dag. Ack, ni behöfver icke såga att