lyckades och vålsignades. Iillämpningen häraf på de närvarande förhållanderna år lått. Det år angelägnare att lifvets vanliga bestyr, oslårer, rörelse, göromål hafva sin ostörda I gång, ån att på bekostnad håraf ett enstaka ondt med vansklig framgång motarbetas. Emellertid medtaga dessa åtgårder icke ringa kostnader. Då man vet att koleran år de sattiges och oordentligas sjukdom, hemstålles med skål, om icke dessa medel åndamålsenligare anvåndes på lindrandet af nåden i den olyckliga samhållsklass, som i sin elåndiga belågenhet stådse varit farsotens egentliga I offer. För omkostnader, som göras på karantäner och spårrningar, skulle mången. elåndets boning kunna både snyggas och vårmas, månget armt hushåll förses med klåder och Sund föda, de såkraste preservativer mot den j hotande smittan. På spårrningssystemets kinkiga kollisioner har man hårstådes ett talande exempel. Mariestads postiljoner fåra posten fram och åter mellan Mariestad och Götheborg. Sedan stadens innevånare vid allmånt sammantråde beslutat spårrning. och sundhetsnåmnden satt densamma i verkstållighet, måste den åfven tillse dess strånga tillåmpning. Af sådan anledning kunde ej de från det smittade Götheborg ankommande postiljonerne i staden inslåppas, hvadan anstalt fogades förliden söndag, att en person vederbörligen beordrades att vid nårmaste gåstgifvaregärd Keckestad vara till mötes för att mottaga posten och sörståndiga postiljonen att qvarstadna. Dagen derpå når Ullervads sundhetsnämnd erfor, att den från smittad ort anlånde postiljonen finnes inom församlingens område, kan denna, sin pligt likmåtigt, icke låta sig dermed ätnöjas, utan affårdar honom till Mariestad. Återigen stopp vid tullen, hvarpå han återvånder till Keckestad, försedd dels med öppen ordres från landshöfdingeembetet till gåstgifvaren att på grund af gållande författning icke vågra honom hårberge och förplågning, och dels från postinspektorsembetet att på anvista stållet afvakta föreskrifter. Naturligtvis kunde icke sundhetsnåmnden i Ullervad finna sig tillfreds med att till vistande få kommunen påtvingad en från smittad ort direkt anlånd person, hvadan klagomål öfver Mariestadsboarnes åtgård anfördes hos Kon. Befallningshafvande med yrkande bland annat att Mariestads samhålle måtte älåggas, att i söreningen med spårrningen uppråtta gåstgifveri utom staden, dit personer från smittad eller för smitta misstånkt ort kunna hånvisas. Till förklaring håröfver yttrade sig d. 10 sundhetsnämnden i Mariestad, att den för fattningsenligt icke har rått att anlågga karantån, och, då i staden icke år vanligt skjutsombyte, icke år skyldigt utom detsamma hålla gåstgifveri vid spårrningstillfållen. Icke båttre var det i Thorsdagsafton då åter en post från Götheborg ankom. Sundhetsnåmnden i Mariestad, som med iakttagande af sin pligt gerna ville undvika kollisioner, och i möjligaste måtto behjerta Ullervadboarnes billiga önskan, att icke nödgas hysa den frän Götheborg kommande postillionen, hade till dennes hårbergerande fått sig upplåten en ; utom tullen belågen enstaka byggnad, tillhörig en invånare i staden. Men se! denna ligger utom stadens område på Lexbergs grund och Marieholms egor. Ärrendatorn af egendomen, som disponerar platsen såger, ej utan skål, stopp för inqvarteringen, och förklarar sig vara -lika rådd om sitt och sina underhafvandes lif som stadsboarne om sina. Så långt hade han rått; men derjemte var han nog oförsigtig att såtta pris på sitt och sina underhafvandes lif, i det han tillade: -Vill staden betala 100 rdr bko, får det 94.Möjigtvis kunde detta vilkor härleda sig från benågenhet att ätminstone i nägon mån vilja tjena staden i dess förlågenhet. Postilionen — — DT YR BOSSE ERA GENEN SA AARNNEN BRN —