Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 oktober 1850, sida 3

Insändt. I N:o 221 af denna Tidning, år en artikel införd, som, hvad den kan, år ämnad att vederlägga en förut till N:o 213 insänd, rörande Mölndahl och Mölndahlingarne. Mina barska motståndare måtte vara många, eftersom de helt naivt erkånt, att mina hugg hafva haft det gemensamt med Cervantes riddares: att de tråffat fårhopar. Således måste de mnu efter egna uppgiften vara hopar; arten behöfde de ej notera, det enfaldiga i skrifsåttet röjde den. Mina motståndare påstå att jag har nedskållt Mölndahl. Fy! huru kan man nyttja ett så fult ord, då man såtter sig till doms öfver andra? Hvem som opartiskt genomlåser min artikel i N:o 213 skall såkerligen ej finna något uttryck der som förtjenar en så grof rubrik. Men af den liberala moralitetskalkylen, som såger, att endast två eller tre hushåll hafva gjort sig kända för liknbjdhet om sina medlemmars moralitet, kan man lått finna hvars andas barn mina motståndare äro. Efter deras åsigter borde väl således Mölndahl anses för ett litet Eden, derpå två eller högst tre undantag når, alla familjers moralite skulle stå på mycket hederliga fötter. Ja, ja, så kan vanan vid åsynen af elånde och brott förhärda! Mina misslynta motståndare tycka, att det skulle vara intressant om jag ville besvåra mig med, att gifva allmånheten underråttelse om de brott, som under en viss tid af år föröfvats af Mölndahlingar samt jemföra detta med innevånares å andra orter. Allmånheten behöfver ej dessa underrättelser, de kånna Mölndahlingarne nog åndå, och hafva fattat sin opinion om dem, och jag tror ej mina motståndare kunna taga allmånheten från sin opinion i det fallet, den år byggd på för många fakta. Men om mina motståndares uppgifter skulle vara sanna, så kunde de ju förklaras deraf, att ett mindre antal brott blifvit för domstol framhafda, och detta skulle alltså bevisa just hvad jag påstått, att en polisdomstol borde finnas får Mölndahl. Men mina motståndare äro så innerligen lugna och belåtna i medvetande af att under deras tid icke mera ån ett rån inomhus skedt i Mölndahl. Och de kunna vål icke fatta, hvartill en polisdomstol i Mölndahl skulle behöfvas då! Med phariseisk stolthet fråga mina motståndare: Finnes det då ingen bland de i Mölndahl boende, som gjort sig förtjente at bättre omdöme? Jo, jo, men; visst finnas sådane, men det var ej för undantagen jag skref min artikel och en och annan individ i Mölndahl omtalar sjelf sina förtjenster så högt och tydligt, att mitt loford dervidlag ej behåfdes. Den kärlekslöshet och det förakt som mina motståndare påstå mig hysa mot arbetsklassen, vet jag mig ej genom min artikel hafva gifvit anledning till och jag hyser icke nog höga begrepp om mina motståndares klyftighet, att de kunna veta mitt hjertas tankar i det fallet, då de ej en gång veta hvems kårlekslöshet Åc. Åc. de tala om. Hvilka jesuitiska tendenser min föregående artikel skulle åsyfta, kan jag ej finna, då jag tryggt kan bedyra, att jag år oberoende af så vål offer som extra inkomster, hvilket åtminstone ej alla af mina motståndare låra vara. W UT NTA d ???