Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 oktober 1850, sida 1

— Ack, min fru, jag har återvunnit allt hvad jag förlorat. — Ah! du har återigen spelat! — afbröt fru Durpert med förebrående ton. — Jag skall aldrig spela mer... det svår jag vid min faders graf! — Är du icke skyldig något mer? — Nej!...intet mer. — Har du då återvunnit denna summa af hr de Montgiron? — Nej, jag har spelat med grefve SaintLon. — Ah! — sade fru Durpert, hvars kinder fårgades af en håg rodnad. Maurice var nu återkommen; och emedan det var fru Durperts tur att figurera i quadrillen, så aflågsnade sig Carl. Då den unga qvinnan återkommit till sin plats var hon helt darrande; den plötsliga rörelse, hvaruti Carls beråttelse försatt henne, hade vidgat hennes hjerta; hon ville tala, men visste icke hvad hon skulle såga; hon var lycklig och led på samma gång. Slutligen sade hon sakta till Saint-Leon: — Carl har beråttat för mig... — Ack! ja, — afbröt Maurice, — jag ville också spela, men var icke lycklig. — Jag tror er icke, hr Saint-Leon.