Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 oktober 1850, sida 1

Han hade icke styrka att stå emot begäret. Han ville tala; men hans tunga var förlamad; han kunde icke framföra ett enda ord, och svarade med ett jakande tecken. Han gjorde en point, derpå två, vidare treoch vågade knappt draga andan. Slutligen vann han tredje partiet. — Det var fan! — sade Maurice, — jag har icke gjort en enda point. Barberousse gjorde under tiden förvånande spel. Han vann, förlorade och vann återigen. Han varseblef Maurice vid spelbordet. — Nå! har du ändteligen beslutat dig, Maurice? — ropade han till honom, utan att lemna det bord, der han var. — Ja, — sade Saint-Leon, — jag vågar några partier. Man bör fåsta uppmårksamhet vid, att Mau rice nåstan aldrig kallade Barberousse du. Det var då vål! tånkte Barberousse med glådje; han återkommer på goda och sunda tankar; jag kånner hans sått att våga, han år ånnu skickligare ån jag. Den stackars fan skall icke undkomma honom. Efter denna lilla tysta monolog, dfverlemnade sig Barberousse helt och hållet åt spelets njutningar. Han hade svurit att alla de andras sedelböcker skulle gå tomma från hr