Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 oktober 1850, sida 2

på hvad sått han skulle börja det samtal ha önskade; ty smårtan år stolt, i synnerhet hd den, som ånnu ej lidit mycket. Han satte sig vid Carls sida och lotsade af sigtslöst hopsamla de kringspridda korten; slut! ligen sade han: — Hvad fattas er, hr Carl? Ynglingen upplyfte hastigt hufvudet. — Ingenting, hr Saint-Leon ingentin . jag har endast en förfårlig hufnudvårk, vår man... — Ja, ni år verkligen mycket råd i ansig tet. Men hår i rummet tycker jag att luftel år temligen sval; man har åtminstone lemna dörren på glånt. , I Han tystnade ett Ögonblick, men fortso derpå: — Man spelar mycket i afton tyckes de mig? — Ja, mycket. — Ni har icke varit lycklig, har man sag mig. — Ack! ... man har sagt er... — Ja, — afbröt Maurice, -det var någor nyss, som talade derom. — Jag har verkligen, min herre, förlora ... mycket. (Forts.)