Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 oktober 1850, sida 2

man kan sannerligen såga att jag har en oförskåmd tur; år det icke så, mine herrar? — Visserligen! — inföll en spelare som vunnit, man kan icke neka, att ni har stor lycka. Ah nej! det kan man icke neka, upprepade en al motspelarne. Men, återtog den förste interlokutören, — ni spelar beundransvårdt, och i synnerhet med en förvånande djerfhet. — Ja! — sade Barberousse, i det han blan dade korten, — detta gör spelet jemnare. En annan röst, som tillhörde en storvåxt karl med mörkrödt ansigte, mumlade detta ordspråk mellan tånderna: Efter ovåder låter Gud solen skina. Det vill såga, — genmålte Barberousse, att, af samma skål, efter solsken kommer ofta storm och ovåder. Det kan hånda er, min herre, men, uppriktigt sagdt, utan att just önska er det. Och han beledsagade dessa ord med ett sjelfförnöjdt skratt. — Maurice, — tillade han, — vill du parera, så råder jag dig att parera på min sida; ty jag kånner att min tur icke år slut ånnu. — Jag skulle hellre parera mot dig, — sade Maurice håftigt, i det han på Barberousse fåstade sina af vrede brinnande blickar.