Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 oktober 1850, sida 1

——— z—L—g0q ——— — —— 8 Engel och Demon. Af Bazancourt. (Forts. fr. N:o 226.) Och emedan de voro ensamma och ingen enniska kunde se dem, tryckte Maurice hennes hand sakta emot sina låppar. Hon ågde icke styrka att såtta sig deremot, ty kyssen, som vidrörde hennes hand, hade redan fått sin enklang i hennes hjerta; men hon var så upprörd, att hon icke kunde fortsåtta sin beråttelse. Maurice insåg detta och kom henne till hjelp i det han återtog: — Ni sade, min fru, -stackars fader!... stackars barn!Alngslina skakade sakta på hufvudet och upprepade machinmåssigt: Stctackars fader! ... stackars barn! Derpå tillade hon: I Denne hederlige man, en af de mest aknde köpmän i New-York, kom en dag till hr Dutpert och beråttade honom, att han, i följe af ovåntade håndelser, vore nödsakad att inStälla sina betalningar, om han icke inom åtta dagar kunde anskaffa en ofantlig summa . . . jag