har så ofta talat med mig om New-Yorks vackra hamn, att jag gerne ville bese den så snart som möjligt. — Min herre har således varit blott en kort tid hår i staden? — sade hr Durpert. — Endast sedan i förrgår. Jag skiljdes från min kåra Maurice för fjorton dagar sedan i Baltimore, hvarest vigtiga affårer uppehöllo mig. — Ni stannar ju hemma i afton? — afbröt Saint-Leon, hvilken fann detta samtal öfvermåttan tröttsamt. — Det var just för att påminna er detta, som jag kom hit. — Jag har icke glömt det, sade Maurice, råckande handen till hr Durpert. Hr Durpert tryckte grefvens hand och, våndande sig till Barberousse, tillade han: — Emedan herrn år en af edra vånner, så skulle ni göra oss ett stort nåje att åfven antaga denna bjudning utan krus. — Hr de Montgiron, — sade Maurice helt dfverraskad. Barberousse bugade sig och årnade just svara, då Saint-Leon skyndade sig att tillågga: — Tillåt mig, min kåre hr Durpert, att hjertligt tacka er för detta nya prof på er goda tanka om mig; men jag får nåmna för er, att