— Flere gånger. — Utan att man åger hvarken spannmål eller brånvin, vet du, att man der hufvudsakligast går affårer så vål i det ena som andra. Dervid tager man likvål icke landets tillgångar till råds, utan alltid framtiden, representerad af det mest tillfälliga, man någonsin kan tånka sig. — Hvad då? — Representerad af .. ett moln. — Hvad vill det såga? — Under det man uppgår assårer, betraktar man himlen. 3 — Nå väl! — Synes nu inga moln på den, utan den år klar och varm, då antager man att det år torka på landet, att grödan vissnar bort ... och priserna falla. — Vidare. — Uppgår deremot ett moln, straxt år det nederbörd . . . säden vexer och frodas ... och priserna stiga. — Hufvudstadens affårslif skulle således hufvudsakligast bero af molnen? — Mer ån du tror. På samma sått göra åfven opinionerna om regeringens förslag der; men alldeles i motsatt rigtning. Jag kan försåkra dig, att om himlen år klar, så åro också hufvudstadens innevånare glada och belåtna med hela verlden, och naturligtvis åfven med regeringens förslag. Regnar det återigen, och man nödgas traska fram på en smutsig gata och med paraply ... då brumma de så vål åfver himmelen och dråtselkommissionen, som öfver regeringen och ... förslaget får bara sura miner. — Stockholmsboarne gilla således förslaget, om det år vackert våder ...? — Alldeles . . . och om cigarren röker vål. — Och kasserar det...? — I fall cigarren slåckes af en vattendroppa. — Om frågan förekommer på en vacker och klar dag, vore det alltså afgjordt att regeringens förslag ginge fram? — Hvarför det? Långt derifrån. — Icke? — Du glömmer, att det år rikets stånder, som afgöra den frågan och icke Stockholmsboarne. — Rikets stånder! Det år sannt. (Ö. C.) TRARRREEEEEEEESEEEEETEER— — LL