Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 oktober 1850, sida 1

Engel och Demon. Af Bazancourt. (Forts. fr. N:o 222.) — OO! mitt hufvud brinner! — ropade Mauce och slog sina knutna hånder för pannan. I samma ögonblick öppnades dörren och drien anmålte hr Durpert. Barberousse sneglade på Maurice, som med Ma hånderna torkade svetten ur pannan. fFör fan! — mumlade han för sig sjelf, i det han aflågsnade sig från den unge manen, — den hederlige hr Durpert kommer just ggligt. De äkta männen åro alla sädane; han ånde beståmdt på sig, att vi talade om hans ustru. God dag, min bäste hr grefve! — sade r Durpert, råckande Saint-Leon handen, — u Durpert och jag våntade er i går hela afmen. Jag mådde icke rått vål i går afton, — arade Saint-Leon med stammande röst. — Jag tycker verkligen, att ert ansigte år ycket blekt. — Ah! Det betyder ingenting vill jag hopas, — sade Barberousse, nårmande sig Maurice.