Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 oktober 1850, sida 2

uppletat denna kärlekshistoria, hvarpå jag aldrig tånkt; fru Durpert år en vacker qvinna, det medgifver jag gerna, men om man skulle blifva kår i hvarje vacker qvinna som mant träffar . . . ; — Jag såger dig, svarade Barberonsse, åfven resande sig upp och fåstande på den unge mannen, som han var van att beherreka,g denna oförskåmda och djerfva blick, som tränger till hjertats djup, — jag såger dig, att du ålskar fru Durpert. Och, för fan! hvarförå skulle du icke älska henne? Hon år förijusande, ung och rik; du har råddat hennes lif eller åtminstone icke långt ifrån; erkänslan blandar sig i spelet, och, tro mig, det år redan mycket i en qvinnas hjerta. Du år galen, Barperousse! — Tror du att jag år blind, Maurice? Den dagen, då vi tråffades på spektaklet, och innan du upptåckte mig, gaf jag under två timmars tid noga akt på dig, huru du helt och hållet var försjunken i betraktande af denna unga qvinna .. du ålskar henne icke, såger du, men både blick och tankar voro endasti upptagna af henne, under det hon å sin sida då och då kastade på dig en af dessa skygga och förstulna blickar, som utgöra alla ålskandes lycka och månnernes förtvillan. Forts) TTT a ee ee er Re (RINNA