Ivarjehanda. En ny orpheus. En trumpetare vid dei Blilah förlagda zouaverna begaf sig i sållskap ned en korperal vid regementet till en halfännnan lieue från landsvågen mellan Blidah beh Algier belågen dal, der ett vackert genjud finnes, för att pröfva en ny trumpet. Efer ankomsten begynte de begge vandrarne itt intaga en medförd frukost. Medan de ännu voro sysselsatta dermed, kom ett lejon fram ar en klyfta och nalkades dem hastigt. De hade inga andra vapen ån sina sablar, hvilka erbjödo ett alltför klent vårn mot en sådan iende, och på flykt var ej att tånka, emedan ejonet skulle upphunnit dem med några få prång. Trumpetaren hade då den fintligheen att gripa till sitt instrument, och begynde blåsa ett af sina vackraste stycken. Lejohet stadnade genast, spetsade öronen och lyssnade; trumpetaren fortfor och låt dalen genjuda af sina toner. Lejonet, syntes hånfört, ade sig ned, liksom för att hvila ut, och unler tiden lyckades det korperalen att aflägsna sig för att skaffa hjelp. Men det dröjde en nalftimma, innan han kom tillbaka i sållskap med en hop infödingar. Det var hög tid, ty len modige trumpetaren, som nödgats blåsa tan afbrott orkade knappt framlocka en ton nera. Vid åsynen af den stora menniskoskaan reste sig lejonet upp, gick långsamt bort och försvann mellan buskarna. A. Bl. Säsom någon ting i sitt slag eget må ämnas: att under en landtmåteri-förrättning, som hölls den 17 Sept. i Rockneby by, af Ryssby socken, varseblef man en på marken iggande -skogsdufva, hvilken lått fångadas, medan hon var sjuk, i följd af ett nyss erhållit ormbett. Efter något kringskådande fick man se en ovanligt stor orm, som håll på att länga ner ur en stor gran, dit han hade upplingrat sig och lyckats attlisteligen såra dufsan. Ormen åmnade nu att begifva sig ner, : år att frossa af sitt rof, då han i stållet omider dådades, fastån icke utan all tvekan af le många månnen. enligt hvilkas utsago denåsa orm skall ha varit -så tjock som ett barns särm. Barom. i