Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 oktober 1850, sida 1

Engel och Demon. Af Bazancourt. (Forts. fr. N:o 219.) UMen kommer också en af dessa usla och Jä3a naturer, som hos oss endast söka dråga af nöjet, och, så förnedrade vi åro, ånnu wir förnedra oss med sitt guld, då, Maurice, o vi stolta, ty vi äro måktiga, och vi såga I den föraktliga varelsen: -Gä!-.... Men är tokig! det der år saker som månnerne ke förstå. Pepitas röst darrade och hennes ögon fukles af tårar. Den unge grefven sattade tyst hennes hand teh sade för sig sjelf: Ack! ja ...:... det finns många sorger och ket elånde, som man icke ens anar. Pepita tryckte med värma Saint-Leons hand, , Ofvergående till den tanke, som beherrde hennes sjål, sade hon, i det hon upprksamt såg sig omkring, om någon annan lle höra henne: — Misstro den der Barberousse! lita ej på nom! jag har rest 150 mil för att varna er honom; ni kånner icke denne man; jag