Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 oktober 1850, sida 1

Article Image
lock bättre ån det vi haft under dessa båda p)inoår-. Det år de så kallade tysksinnade i södra Slesvig, som tånka och tala så, nb. folket, icke dess förtvislade ledare. Och hur ser det ut i Holstein? folket hålles der med nöd og näppe i tygeln af ståthållarskapets, efter gammalt venetianskt mönster vålordnade spionoch polissystem; allt som i SlesvigHolsteinska tidningar kallas för frivilligt år i grund ytterst ovilligt, och den arme bonden, köpmannen, handtverkaren ser med smårta att han blifvit dragen vid nåsan, att hans med svett och möda förvårfvade gods försvinner som dagg för solen i galna projektmakares hånder. Så står det till. Mina underråttelser har jag håmtat från tyskar, hvilka i grunden åro det, men hvilka ålska sanning högre ån tyskhet. Låt Aftonbladets SlesvigHolsteinska korrespondent försöka att vederlägga mina ord med fakta, så skall jag qvåfva honom med dylika från såker, pålitlig hand. Du frågar hur det står till med Köpenhamns theater under etatsrådet Heibergs och hans genialiska etatsrådinnas ledning? — Operan, som långe kåmpat med en heshet, hvilken tyckes vara ett oroande symptom på galopperande lungsot, har i det dirigerande parets hånder icke visat tecken till lörbättring. Den arma Jegerbruden (Friskytten) år nåstan alldeles sörsjaskad. Mariotta. lärd och träkig, har vunnit en allmån aktning hos kännare, men ehuru det kan vara stolt nog att vara kånnare någon gång, till exempel, når något nytt går af stapeln, så ledsnar man dock på sin suffisanta rol i längden — Marjottas toner nedtryckas derföre icke af en fullpackad salon. Mamsell Berghnår sysselsätter sig i detta nu med att skrifva asskedsansökningar och lårer söka ett hem — i hemmet; hjertligt vålkommen! hos oss anses icke operan för något underordnadt. Lustspelet, dramen, emellanåt en tragedi och baletter, fylla någon gång theatern. Det klåcker i mig når jag vågar hviska om att fru Johanna börjar åldras, men då jag förmodligen år på andra sidan når detta tryckes, så hoppas jag blifva förskonad för stryk Dansken år afgjordt passionerad för antiqviteter. Cassino gör goda affårer. Den populåra komedien har der en vånlig, inbjudande asyl och Langes trupp råknar flera förmågor hvilka tåfla med stora theaterns erkånda talanger. Ännu litet grand till efterrått om krigsministeriet. Hansen, som Fedrelandet på spe kallar: -folkets ledande tanke, visar både enskildt och offentligt sin afvoghet mot all hvad svenskt heter. Ett bland de oförskäm, daste bevisen på denna hans afvoghet år vå hans dröjsmål, viså vis de ordnar som konung Oscar meddelade de tappra hjeltarne fråt Idsted — skålet år uppenbart och likt honom: han blef utan och håmnades — dumt horribelt dumt.IIRTLAA

1 oktober 1850, sida 1

Thumbnail