Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 oktober 1850, sida 1

rörelse fattade hon sin hatt och schal, hvilka lågo på en stol, och frågade Polly kort: — Hvar bor han? — På hotellet Etats-Unis, — svarade tjenarinnan. — Ändtligen! — sade den unga qvinnan sagta i det hon skyndade utför trappan. Hon var så uteslutande sysselsatt med den tanken, som helt och hållet beherrskade henne, att hon skyndade rakt fram, utan att veta hvart hon gick och utan att varseblifva att hon fortsatte sin våg på måfå, emedan hon icke visste i hvilket qvarter hotellet Etats Unis var belåget. Efter några minuters förlopp stannade hon och började skratta åt sig sjelf, så att tvenne personer, som gingo henne förbi, vånde sig om och betraktade henne med förvåning : men Pepita varseblef icke det uppseende hon våckte. Man begriper lått att hon nu icke var i stånd att sysselsåtta sig med dylika småsaker. — Jag år sannerligen tokig, — sade hon. — Det är visst icke så lått som man tror att göra en god gerning; jag mäste fräga mig för. Sagdt och gjordt, vånde hon sig till de första personer som hon mötte, och frågade ef