Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 september 1850, sida 3

Ivarjehanda. Bem — numera Murad Pascha — skall redan gjort sådana framsteg i turkiska språket, att han derpå utdelar militårorder och rått begripligt öfversåtter instruktioner för artillerikadetterne. För nårvarande beråttas han sysselsätta sig med konstruerandet af artilleribatterier i Aleppo. Han åtnjuter en månadtlig lön af 800 dukater och lika mycket i taffelpengar och till underhåll af sin talrika svit. Paulskyrkuns Jenny Lind, såsom Times kallar den vid fredskongressen i Frankfurt upptrådande Indianske höfdingen Ka-Ge-Gu-Gahb-Buh alias Copway, har på sin hemresa uppfyllt en långe hyst önskan, nåmligen att personligen låra kånna den åfven i Amerika mycket vårderade tyska skalden Ferd. Freiligrath. De begge rödesmåte, såsom Freiligrath skämtande uttrycker sig i ett bref till en vån, var ganska hjertligt, och Indianen blef bjuden att stå fadder till skaldens yngste son. Något att tänka på. I Paris har bland de många sållskap, som spekulera på kalifornien, äfven uppstått ett, som spekulerar i giftaslystna damer. Fruntimmer, som hafva lust för affåren, blifva efter en noggrannare undersökning af deras inre och yttre egenskaper, deras tidigare lefnad, familjförhållanden o. s. v. indelade i åtskilliga klasser, och erhålla af kompaniet en summa af 6000 ånda 30,000 francs, mot det att de underteckna ett kontrakt, genom hvilket de förbinda sig att gifta sig med de mån, kompaniet utser åt dem. I Californien besörjes och afslutas åktenskapen af kompaniets agent, och guldgråfvarne kunna, allt efter som de haft tur och lycka vid minorna, köpa sig en hustru af första, andra eller tredje klassen. Tillströmmandet af damer, som önska afsluta kontrakt med kompaniet, år naturligtvis mycket stort.