Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 september 1850, sida 1

ven mannen till den unga qvinnan som så underbart blifvit råddad från en sannolik död. Utan möda hade han erhållit grefvens adress, och förnyade i de förbindligaste ord, uttrycken af sin lifliga erkånsla. Denne man, hvars namn var hr Durpert, var född i Frankrike. Redan från sin första barndom faderoch moderlös, hade han tidigt fått låra att lefva ett ensamt lif, att hjelpa sig fram med egna ressurser, att arbeta med sin egen tanka och framför allt att lita på sig sjelf mera ån på andra; ty han hade aldrig erfarit denna en moders innerliga ömhet, som rodjer törnen från barnets våg och söker att göra den så lätt och behaglig som möjligt. Fråmling för sitt fådernesland, likasom för menniskorna i allmånhet, lemnade han Frankrike, reste öfver hafvet och arbetade rastlöst och utan att låta modet falla. Slumpen, som ofta åstadkommer skönare och större saker ån det menskliga förutseendet, kom till hans hjelp; måhånda böra vi hår kalla slumpen Försyn. Hans spekulationer, hans mådor frambragte resultater, som dfvertråffade hans djerfvaste förhoppningar. Inom kort tid förvårfvade han en ansenlig förmögenhet; och emedan det inom den spekulativa verlden år en orubblig sanning att penningar föda penningar, blef han snart en ganska rik man.