Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 september 1850, sida 2

FUU——— — tande glaset, som han för andra gången tömt, på bordet. — Ja, som jag såger; men, hvad vet jag? . att han snart ätervånder till Frankrike för några stora spekulationers skull, som han der årnade företaga. — Han har pengar! — sade Barberousse med dåmpad röst, i det han machinmåssigt fattade glaset, som Pepita nyss fyllt åt honom. — Ni har ett förtråffligt portvin. — Det år den narren Saint-Lon, som har skickat mig det. Polly, en annan butelj. Den hår år tom, — sade Pepita, visande den genomskinliga buteljen. — Jag vill inte dricka mer... det år så varmt hår. Pepita slog i ett nytt glas portvin åt Barberousse, som hade gått för att stålla fönstret på glånt; och når han återkom till sin plats, lade hon armarne i kors på bordet och sade till honom: — Er kära vån Saint-LEon år då mycket rik? — Hvarföre frågar ni mig det? — Emedan han talade som en man, hvilken har mycket pengar. — Ja, visserligen! — sade Barberousse, låggande handen på sin panna, som var betåckt af stora svettdroppar.