Article Image
Unsåndt. Mölndahl och Mölndahlingarne. å de sednare åren hafva rått ofta klagoförsports dfver de excesser, som i Mölnoch på vågarne deromkring blifvit begna. Vid hvarje sårskildt tillfålle, då desxcesser kostat menniskolif eller varit på att göra det, har man vål kommit att bea, att det år mycket vågadt, att låta en )lkning, så kånd för vildsinthet och brott, Mölndahls, — hoptrångd på en lien as som den de bebo — lefva, snart sagdt, u den behagar. Tasterna frodas, fylleriet I gudlösheten vexa till dagligen och allt ka vet snart sagdt hvar och en, men åndå es ingenting för att förekomma det. LånsI toriteterna borde dock besinna, att de åro för ordningens vidmakthållande och de de för längesedan hafva vidtagit åtgårder att betrygga den enskildtes lif och egenpå den orten. För att visa nådvåndigen af kraftiga åtgårder mot sjelfsvåldet, skrifvas dessa rader — må de behjertas må min röst ej blifva en ropandes röst i en! Man. tånke sig en befolkning af ganska såt nåra 2000 innevånare, hoptrångd på denI lilla slåck, många af denna population rje dag på året sysselsåttas med körslor llan Mölndahl och Götheborg. Redan detlandsvågslif vore demoraliserande, men det es för dessa vågriddare ett ytterligare, ånstörre medel till sedeförderf. Då en mjölne nemligen sånder sin tjenare med håst dr håstar till staden, så begagnas dessa af nnemålshandlaren ofta hela dagen, detta ej slverenskommelse, utan af gammal praxishr dessa Zona officia, tillåtas nu mjölnare512227 att hos köpmånnen supa så myce få behaga, och erhålla dessutom drickesist; Dessa drickespenningar åro resurser Amrängarne att besöka hvarje på vågen lige krog och det år detta dagliga lif, deladt ln landsvågen och krogarne, som göra es menniskor så oregerliga och vildsinta. lamåste ju håpna vid att se, huru öfverurmed solk, det nåstan hvarje stund på sen år på alla krogar mellan Götheborg MM Mölndahl, t. ex. i Galgkrogarne? Och man ej då med billig förtrytelse förundras er embetsmyndigheternas liknöjhet för ett Jnt sedeförderf, sådane lagöfvertrådelser? Så småningom hafva många af de vatteni Mölndahl, som fordom drefvo små qvarbr, nu blifvit bebyggda med större vattenk och egarne af dessa bo oftast ej i Mölnil, — befatta sig också obetydligt med kel som de hegagna. ÅÄrbetarens sedlighet för penningemannen likgiltig, det är hans äfter som behöfvas, och så sammanföres a, särdeles om somrarne då nybyggnader Ä en massa af menniskor från alla möjliga i. af alla möjliga qvaliteter. Gud allena mer dem. Når de nyttjats, så få de se sig i annorstådes, alldeles som når en maschin ia utsliten, — då förkastas den. Men ur dessa hållanden uppvåxer ett sedeförderf, som sör beklagligt, för att ej behjertas, ett inde och en fattigdom, vid en möjlig och 4 lig brytning i konjunkturen, som vore för tånklig för att förbigås med tystnad.

24 september 1850, sida 1

Thumbnail