Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 september 1850, sida 2

— Ja, ännu ett glas portvin, min sköna Din skål! Vånta, jag skall gifva dig en skånk Pepita . .. men du skall ålska mig så son jag ålskar dig. Barberousse tog ur sin ficka portföljen, son han stulit uti intendenten Johnsons hus. — Ser du Pepita, jag år frikostig; jag gil: ver dig hålften af det, som år i denna port: följ ... Jag älskar dig... ja. Han öppnade portföljen och utstötte et rop, som liknade ett rytande. — Ingenting? . . . ingenting! .. . Alla menniskor bestjäla mig således hår. ... En tom portfölj! ... jo det var just mödan vårdt... de kanaljerna till poliser de förföljde mit således för ingenting. Men, var lugn du Bar: berousse, du skall nog knipa honom ... och får du vål fågeln åter i buren, så finnes et medel att qvarhålla honom der. Vi få vå se, Saint-Lon, hvilken af oss som vinne! spelet. Pepitas ifver att få veta hemligheten va grånslös; det enda som uppehåll hennes hopt var denne mans öfverlastade tillstånd, hvilker hon hatade och föraktade på samma gång men hon var försigtig, hon ville uppnå sit mål. (Forts.) NEUE