Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 september 1850, sida 1

moralpredikan? Jag tillstår att den roar mig föga, tvertom utledsnar mig. Hvem år ni, om jag får fråga, som tager eder tonen af en förolåmpad förnåm dam? Påmin er hvad ni sjelf gjort och hvad ni ånnu går. — Jag såljer mig, det år möjligt, återtog Pepita stolt, — men jag stjål icke. — Låtom oss ej tvista om orden, — asbröt Barberousse med ett plumpt skratt, — ni gör hvad ni vill, och jag går hvad jag behagar. I alla håndelser, bör ni anse er mycket lycklig, att jag lyftat er utur det elånde, hvari ni befann er. Ni år otacksam min båsta vån; det år illa det! Hvad skulle ni såga, om jag undandrog er mitt beskydd. Den unga qvinnan höjde på axlarne med en min af förakt, omöjlig att beskrifva. — Det år ni som skulle darra, — svarade hon, — om jag Öppnade denna dörr, om jag ropade på polisen och sade: -hår står tjufven som ni söker; nu har han rådt hår, men för några minuter sedan var det svart. Tjufven var sårad, betrakta hans skuldra.Pepita närmade sig dörren. Barberousse fattade hennes hand med en rörelse af håftig vrede. — Håll! Pepita, — sade han, såstande på henne sina hotande blickar, ni går orått