och stållningen till Österrike, sick Fredrik Wilhelm tillfälle att göra några svassande, politiska utslygter, i hvilka, som vanligt, ordades mycket om preussiska åran, men åfven förekom det meddelandet, att en öfrerenskommelse (med Österrike) synes vara närmare än någonsin. Hamb. Corr. tror sig, i betraktande af kållans renhet kunna anse detta meddelande för authentiskt. Den kompromissarierått, som blifvit nedsatt för att afgöra tvisten om den i Mechlenburg antagna författningen, har, såsom var att förI i Ä il N moda, förklarat nåmnde författning för ogiltig, hvarefter storhertigen af Mechlenburg-Schwerin stållt sig denna dom till efterråttelse, upphåft den nya grundlagen och återinfört den gamla stånderförfattningen. HessenDarmstadt synes vilja följa det af I Hassenpflug gifna exemplet. Kamrarne öppnades den 12 dennes: i första kammaren äro de gråoch demokraterne lika starka, men i andra kammaren hafva de sistnåmnde majoriteten. Regeringen har den 13 begårt, att skatterna skola beviljas till årets slut; en deputerad föreslog skattevågran, och fåderneslandets tacksågelse till Kurhessen voterades enhålligt, Grunddragen i den nya af Österrike föreslagna förbundsförfattningen skola vara: ett direktorium, hvari Preussen och Österrike omvexlande föra presidiet, skall hafva den verkstållande makten. Den lagstiftande makten representeras af en nationalförsamling, hvars medlemmar våljas af de enskilta staternas lagstiftande kamrar under medverkan af regeringarne. FRANKRIKE. Sållskapet Den 10 December ger anledning till mycken förargelse och kan icke eller annat på det sått, det upptråder. Vid presidentens återkomst den 12 om aftonen var det första gången, som dess medlemmar uppträdde handlande i ordets egentligaste betydelse. Till ett antal af 2—3000 hade de infunnit sig vid Rouener-jernvågsgården, allaredan kl. 8 om aftonen. De bestodo till största delen af individer, tillhårande dråggen af pariserbefolkningen, eller förklådde arbetare såsom National kallar dem. De fleste af dem voro druckne och utstötte de förfårligaste hotelser både mot de -röde och de hvite. För att fördrifva tiden, tills deras patron, hr Bonaparte anlånde, skreko de allt hvad de orkade: -Lefve Napoleon! och ve den, som fick i sinnet att högt uttala sitt tadel Öfver ett sådant ofog, eller som vågade ropa: lefve republiken! Han blef ordentligen öfverfallen al dessa ursinniga menniskor, som trakterade fredliga åskådare med knytnåfslag, sparkar och kåpprapp. Flera gånger blef polisen nödsakad att gå emellan, men man bemårkte, till allmån förargelse, att polismyndigheterne så mycket de någonsin kunde sågo imellan fingrarne med dessa oordningar. Då presidenten åndtligen ankom inemot midnatt, låto dessa uslingar naturligtvis ett dundrande: Lefve Napoleon!e ljuda, medan man från enskilta grupper hörde ropet: lefve republiken!Folk af alla politiska nyanser åro ense om, att det år nödvändigt, att regeringen så snart som möjligt desavouerar detta sållskap, derest den icke vill sjelf störta sig i förderfvet. Bourgeoisiens organer klaga åfven öfver, att sållskapet år skuld till den rörelse, som åter visar sig i verkståderna, enår det söker att vårfva medlemmar ibland arbetarne och medelst pengar och låften såker locka dem att öfvergå till bonapartismens fana. Huru stora de excesser varit, som blifvit begångna vid presidentens återkomst, torde båst synas deraf, att, på ett enda undantag når, intet enda af de halfofficiella och bonapartistiska bladen, som alltid annars åro framme och taga höga vederbörandes parti, vågar motsåga de af oppositionsbladen meddelade skildringar. I flera blad finner man bref från namngifna personer, som klaga Öfver den behandling, som de undergått, och flera af dessa Wt; ttttaetttttit.ett sa en