flere upplysningar, ån som i dan voro af dem lemnade: dessutom yrkade 2:ne vittnen, qvinspersonerne Berg och Borgström, ersättning, med 32 sk. bko hvardera, för hvarje dag de i målet hade varit nödsakade att sig instäha, så väl inför Polisen som Kåmnersoch Rådhusråtterne, hvilken begåran Arosin ösverlemnade till råttens bepröfvande. Ransakningen blef derefter till annan dag uppskjuten, dels för afvaktande af möjliga resultater vid forskandet efter den döda kroppen, dels för att från Strengnås genom Konungens befallningshafvande låta inkalla handel sbetjenten Lithander, som vid tillfället då mordet skedde, konditionerade uti den kryddbod, i egendomen belågen, hvarigenom Arosin sagt sig hafva gått, då han under sin kappa bortbar barnets lik; slutligen förklarade Rådhusrätten att den, genom skrifvelse till Öfverståthållare-embetets kansli, skulle föranstalta derom, att Arosin, såsom numera ransakningsfånge, skulle blifva förflyttad till under råttens domvårjo hörande håkte. De af grosshandlaren Philipsson hos K. Svea Hofrått anförde besvår öfver Stockholms Rådhusråtts beslut, hvarigenom Rådhusråtten tillåtit v. notarien Franz Sjöberg att få afhöra vittnen för att bevisa det hr Philipson skulle vara illa kånd, hafva i dessa dagar blifvit af af Hofråtten pröfvade; och har, enligt Bore, Hofråtten, med upphåfvande af Rådhusråttens beslut, förklarat att vittnesmål i berörde hånseende icke må ega rum. (P. T.)