Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 september 1850, sida 2

pel, hade för honom bleknat såsom hans barndoms drömmar, men stundom, — var det en lycka eller olycka? — framlyste en blixt af hans flydda dagar. Uti hans språk, som vanan vid utsvåfningar gjort pöbelaktigt och plumpt, träflades stundom plötsligen, liksom genom en inre uppenbarelse, ljud, hvilka tycktes böra vara honom obekanta; hans klådsel, som nåstan alltid bar förderfvets stämpel, var åfven stundom värdad, och förstållningen gjorde honom vid vissa tillfållen nåstan till en man comme il faut. Deraf hårledde sig dubbelheten hos denna natur, som ofta var i fullkomlig opposition mot sig sjelf, hvilket låsaren långre fram får erfara; en natur så mycket farligare som den egde många resurser. Utan att vidare uppehålla oss vid denna punkt, låtom håndelserna sjelfva utveckla denna sorgliga karakter. Låtom oss då följa vår man på sin nya utslygt, det vill såga till krogen Bullis Eye (eller Oxågat). Det år en lång sal, om man kan gifva detta namn åt ett slags osnyggt kyffe, hvilket vi skola söka att beskrifva, ehuru beskrifningen på långt når icke kan motsvara verkligheten. (Forts.) AAA